Självklart var det roligt att springa Tjejmilen i år också, men jag står ändå fast vid mitt beslut att ta en liten paus från löpningen. Jag sprang på 56:26, vilket är sämre än förra gången och ett bevis på att vila sig i form inte är den effektivaste träningstaktiken.

Då är jag mer nöjd med syrran som tog sig runt hela banan springandes trots att hon aldrig hade sprungit längre än 5 km förut. Bra gjort Erica! Kan hon så kan alla, det handlar bara om inställning. Håll koll i hennes blogg (sju sorters drömmar, under länkar till höger) hon kommer säkert att kommentera sin runda där.

Här ser ni oss laddandes inför starten, och mig trött och ofräsch efter målgång.