Nu börjar allvaret igen.

Var tog sommaren vägen?

Jag har råkat kolla hur många kalorier det är i en Stroopwaffle. Det skulle jag inte ha gjort. Plötsligt känner jag mig väldigt kluven inför att jag har skafferiet fullt.

Av Ray Kluun.

En verklighetsbaserad historia om en kille i Amsterdam vars fru drabbas av bröstcanser. Trots det allvarliga ämnet är boken lättsamt och humoristiskt skriven med korta kapitel. Boken är väldigt ärlig och Stens tankar kring vad han faktiskt känner, och hur han tycker att han borde agera, tror jag att många kan känna igen sig i utan att vilja erkänna det. En av de få böcker som jag i stort sett har sträckläst.

Jag gillar att varje kapitel inleds med en passande textrad ur en låt/dikt. Jag gillar mindre hänvisningarna till olika Ajax matcher/spelare, det känns direkt hämtat från Fever Pitch.

Jag gillade också att boken utspelade sig i Amsterdam eftersom jag precis har varit där.

REKOMMENDERAR

I går var jag på kräftskiva. Det var nice. Jag älskar kräftor. Men fast jag aldrig drack den där sista ölen så känner jag mig ändå lita bakis idag.

Nu fungerar kylskåpet igen. Efter att ha varit avstängt ett tag, och blivit avfrostat, fungerade det plötsligt när jag slog på det igen. Skönt. Fast jag hade redan börjar fantisera om ett nytt kylskåp. Nu står det och småbrummar och har påbörjat ett nytt frostlager på väggen.

Hela sommaren har jag bråkat med vårt kylskåp för att försöka få det lite varmare. Hela inre väggen är täckt med is, och jag har velat sänka värmen för att få den att smälta. Men åt vilket håll jag än vrider ratten blir det bara mer och mer is på väggen. Förra sommaren gjorde jag anteckningar till mig själv bredvid ratten. "2V" och "3K". Men nu kan jag inte komma ihåg om 2V betyder att 2'an är varm eller att man ska vrida ratten mot 2'an för att få det varmt.

I frustration vred jag ratten så långt det gick mot 0 och plötsligt tystnade hela kylskåpet. Jag har vridit tillbaka till 3, men det börjar ändå inte låta. Fördelen är att nu har isen inuti börjat smälta, men jag var rädd att kylskåpet inte är påslaget längre. Lampan lyser fortfarande och det finns inget uppenbart sätt för påslagning annat än att vrida på ratten. Nu är jag rädd att det har gått sönder.

Jag har pratat med min pappa och vi kan inte få det att börja låta igen. Han berättade att man kunde ta fram kylskåpet och rulla det, men där går gränsen. Då får det hellre vara av. Han gissade att termostaten eller kompressorn är trasig. Så det blir kanske till att köpa nytt kylskåp i helgen.

Det första jag ska göra nu är att tömma hela kylskåpet och frysen, stänga av igen, frosta av och samla upp allt vatten och sedan slå på det igen och hålla tummarna.

När jag kom ut från affären såg jag en asiatisk kille som hade trätt på sig bärkassen som en ryggsäck. Han hade alltså en arm genom varje handtag och själva kassen hängandes på ryggen. Kanske bär man kassar så i Kina? Han skulle cykla så det var ju väldigt praktiskt, men det såg inte särskilt coolt ut.

Startbeviset för Tjejmilen kom med posten igår. Jag har blivit placerad i startgrupp 1. Det betyder att jag sprang på en tillräckligt bra tid förra året för att få starta tillsammans med eliten. Om jag ska bevisa mig värd den här startgruppen så borde jag kanske börja träna nu eftersom det är mindre än tre veckor kvar...

Jag har väldigt många ursäkter för att inte löpträna. Oftast skyller jag på vädret, det är antingen för varmt, kallt eller regnigt. Det ultimata löparvädret är ca 15 grader varmt, torrt, och det ska precis ha småregnat så att det är mycket syre i luften. Det får gärna blåsa lite så att jag bli fläktad, men inte så mycket så att det blir motvind/medvind eller får håret i ansiktet.