Nu har jag tagit nummer 100 i min platespotting. Det tog drygt 1 år. I den här takten kommer jag att vara klar 2020. Det här verkar bli en mer långvarig hobby än vad jag från början hade tänkt mig.

Av Stephenie Meyer

Jag har läst New Moon, andra boken i Twilight serien. Jag läste den på engelska och jag brukar nästan alltid tycka bättre om böcker som jag läser på engelska. Den här tyckte jag också väldigt mycket om. Det är svårt att säga om den är bättre eller sämre än Twilight. Jag tycker att det var bra att den hade ett helt annat fokus. Och jag tycker att Stephanie är väldigt bra på att förmedla relationer. Jag känner precis som Bella inför Jacob och Edward. Nu längtar jag efter att läsa Eclipse, med tanke på löftet som Bella fick i slutet av den här boken.

REKOMMENDERAR om man har läst Twilight.

Det märks att det har blivit höst nu.

Fredag

Färjan

Ben&Jerry

Idol

Murphy's

Nice

Gårdagens bästa Idol audition var tveklöst den HÄR!

Åh, vad jag gillar mitt nya pepparmintste. Jag har inte druckit något annat sedan jag köpte det. Förutom på jobbet där jag har ett annat grönt påste som bara heter mint. Det här lösvikt minttet är helt klart bättre.

Ibland kan jag få smaken av tet i munnen, som en eftersmak utan att jag har druckit det. Då längtar jag hem till tet.

Nu har jag gjort iordning en kopp och ska läsa "Ers majestäts olycklige Kurt".

När vi skulle ensamträna Wilma gjorde vi såhär:

Vi började redan när hon bara hade varit hos oss i några dagar. När hon är ensam hemma får hon bara vara i köket., där har hon mat, vatten och sin korg. Vi stänger för in till köket med kompostgaller.

Vi märkte snabbt att det inte gick att stänga in henne i köket och själva vara på andra sidan gallret så att hon såg oss. Eller ens finnas kvar i lägenheten om hon märker det. Då gnällde hon och ruskade på gallret med tassarna och var inte alls nöjd.

När Wilma ska vara ensam så är vi väldigt tydliga med att vi går. Vi har aldrig smugit iväg när hon sover för att hon inte ska få panik om hon vaknar. Vi säger alltid ”kommer snart” för att hon ska veta att det är lugnt. Det säger vi varje gång hon ska vara ensam, och varje gång har vi kommit tillbaka.

I början gick vi bara ut i trapphuset och väntade utanför ytterdörren i någon minut innan vi gick in igen. Om hon gnällde gick vi in igen en kort stund så att hon kunde se oss, men ignorerade henne och släppte inte ut henne ur köket.  Först när hon tystnade kom vi tillbaka. Då släppte vi ut henne ur köket, men berömde aldrig. Det är inte duktigt att vara ensam, det är helt naturligt, man är det ibland. Vi var rädda att om hon fick beröm när vi kom tillbaka skulle hon tro att det var jättebra att vi kom tillbaka = det är lite obehagligt att vara själv.

Vi utökade successivt vår frånvaro och hon lärde sig snabbt att vara ensam. Om vi skulle vara borta lite längre brukade vi ibörjan gå en långpromenad innan så att hon skulle vara lite trött och sova när vi hade gått. Vi vill inte lämna henne ensam full med energi.

Idag säger vi ”gå och lägg dig” och då springer hon direkt till sin korg. Oftast får hon en godis i korgen innan vi går. Vi säger ”kommer snart” och sen går vi. Men många gånger händer det att hon fattar att vi är på väg att gå. Till exempel när jag sprayar håret på morgonen, vilket är något av det sista jag gör innan jag går hemifrån, när hon hör det ljuder springer hon direkt och lägger sig i köket.

Hon är så gullig när hon ligger där i sin korg och väntar på att bli ensam.

Jag börjar märka nackdelar med alcogelen. Jag smörjer in händerna med alcogel kanske två, tre gånger om dagen. Jag har en pump bredvid mig på kontoret. Men trots att det står på att den är återfuktande så verkar den inte vara tillräckligt återfuktande. Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker att händerna börjar kännas torrare än vanligt.

Jag har köpt ett nytt te - pepparmint! Supergott. Grönt, lösvikt. När man luktar på själva tet blir det alldeles ljust i näsan. Jag undrar hur jag ska kunna tycka att något annat te smakar något efter det här.