Nu är jag tillbaka från min, syrrans och mammas shoppingtur till Stockholm. Igår gick vi i flera timmar i affärer och köpte en hel del kläder. Idag hann vi in i några till innan vi bestämde oss för att åka hem. Vi sov över på hotell och såhär såg mitt rum ut:

När jag kom in på mitt rum efter all shopping hade jag fått en extrasäng på rummet. En sån behövde jag ju inte så jag ringde till receptionen och bad dem komma och hämta den igen. Hon som svarade lät lite förvirrad, men jag blev av med sängen i alla fall.

Senare när jag skulle starta min TV lyckades jag inte fast jag tryckte på alla knappar, både på dosan och själva TV’n, och tryckte till alla sladdar extra ordentligt. Jag ringde till receptionen och sa åt dem att skicka upp någon för att fixa TV’n. Efter ett tag knackade en tekniker på dörren. Och medan jag stod inne i badrummet och sminkade mig inför kvällens restaurangbesök hörde jag hur han bökade, som om han vände upp och ner på hela TV’n, stönade och svor utanför. Till sist startade TV’n, men det var bara skit på så jag stängde av igen. (När han först kom in på rummet började han med att försöka slå på TV’n på vanliga knappen. Vilken förolämpning!)

Efter restaurangbesöket fortsatte vi till hotellbaren. Där beställde jag en Cosmopolitan och syrran en Appeltini. Det fanns ingen bartender, utan receptionisterna fixade baren också. Han som skulle göra våra drinkar var en riktig noob och plockade fram en lista med recept. Han var tvungen att läsa noga innan varje ingrediens och han var inte snabb. När han var nästan klar med Appeltinin fyllde han upp glaset med koncentrerad äppeljuice så att drinken blev helt brun. (Innan han hittade äppeljuicen trodde han att den var slut och frågade mig om det gick bra med apelsinjuice istället. Öhm… NEJ!) Jag ifrågasatte mängden juice i drinken och när han insåg att den var koncentrerad hällde han ut den för att börja på en ny. Återigen var han tvungen att läsa noga innan varje ingrediens. Han hällde i sodavatten och frågade mig om det räckte så. Jag ryckte på axlarna. Jag dricker drinkar, jag gör dem inte. När han sedan ställde fram drinken var det i ett vanligt dricksglas.

”Jag vill ha den i ett cocktailglas” sa jag.

 ”Jaha, vill du?”

”Ja, eftersom det är en cocktail så vill jag det” svarade jag och pekade i drinklistan.

Men drinkarna var ganska goda. ”Det är det viktigaste” sa en annan receptionist som var förbi vårt bord senare och frågade vad vi tyckte.

Självklart hamnade vi i en del diskussioner också. Vid ett tillfälle försökte mamma försvara alla tjocka i USA med att skräpmat är mycket billigare än vanlig mat där. Syrran replikerade med att det är billigare att köpa en hamburgare än att köpa tre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...