Direktlänk till inlägg 19 november 2009
Av: Majgull Axelsson
Jag gillade verkligen den här boken. Det är något med Axelssons sätt att skriva. Hon förutsätter att läsaren kan tänka själv, förklarar inte allting övertydligt och noggrannt som många författare annars gör. Påminner mig lite om Monika Fagerholm som har ett helt underbart språk i sina böcker. Ungeför så som man tänker, kanske man kan förklara det, inte som man pratar. Och framförallt inte så man pratar om man ska berätta något. Mer känslor än beskrivningar.
"Is och vatten, vatten och is" handlar om en familj under tre olika tidsperioder. Varje stycke i boken utspelar sig vid olika årtionden, och inte i kronologisk ordning. Dessutom tänker personerna tillbaka en hel del. Och är det något som jag har upptäckt att böcker jag gillar har gemensamt så är det att de hoppar i tiden.
En stillsam höstbok, en tragisk historia.
REKOMMENDERAR
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|