Direktlänk till inlägg 28 november 2009
Av: Jenny Downham
Jag är lite kluven när det gäller den här boken.
Boken handlar om Tessa som är 16 år och har leukemi. När man kommer in i boken har hon ungefär ett halvår kvar att leva och hon har gjort en lista med saker som hon vill göra innan hon dör.
En recension på bokens omslag beskriver den som välskriven. Det kan bero på att jag läste "Is och vatten, vatten och is" precis innan, men jag finner inte den här boken välskriven över huvud taget. Dessutom tycker jag inte att Tessa som person är särskilt sympatisk. Hon är sur, arg, omedgörlig. Och hon har en kompis, Zoey, som är ännu värre. Jag förstår inte varför de är kompisar efter som de är så elaka mot varandra och blir osams hela tiden. Tessa har inte ett möte utan att bli arg på personen hon för tillfället träffar.
När det gäller hennes lista med saker att göra har jag ingen större förståelse för den heller. Jag tycker att hon ska lägga energin på "viktigare" saker än att köra bil utan körkort, ta droger, göra något kriminellt osv.
MEN. Någon händer ungefär halvvägs in i boken. Jag börjar tycka bättre och bättre om Tessa. Relationen mellan henne och Zoey lugnar ner sig. Jag retar mig inte på allt som händer längre.
Och eftersom boken är skriven i jag-form är det oundvikliga slutet nästan briljant.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|