Äntligen vet man vem det var som kasta. Aftonbladet har tagit tag i saken. Det var Jörgen som kasta.

Nu återstår bara frågan vad han ska göra med sin fucking skjorta. Vad tycker du?

Wilma har en råtta som brukar snutta på ibland. Då stoppar hon in hela huvudet i munnen, trampar med tassarna och får till något kluckande ljud. Som en katt, eller en valp kanske.

Mamma tycker att vi inte ska låta henne snutta på det här sättet. Hon är rädd att hela råtthuvudet ska lossna och att Wilma ska sätta det i halsen och kvävas. Men oroa er inte, kära läsare, det är omöjligt.

I morse vaknade jag första gången kl 06 av att Wilma gick upp och skällde. Helt plötsligt reste hon sig upp i sängen, hoppade ner på golvet och skällde till. Jag tänkte mitt argaste TYST, men inget ord kom ut. Wilma skällde några gånger till. Knäppa hund, tänkte jag. Efter ett tag slutade hon och till sist kom hon tillbaka och lade sig i sängen.

Förut har Wilma utan problem kunnat sova till 11.00 på dagarna om man inte väcker henne. Men vi har märkt att hon har börjar vakna tidigare och tidigare. Jag hoppas att det här med att gå upp och skälla kl 06 bara var en engångsgrej.

Hösten får mig att tänka på ett klockrent Michael Scott citat:

"I feel weaker and weaker for every day, like Benjamin Button in reverse." 

Jag råkade se lite av Tinas Cookalong igår och det var nog det rörigaste program jag har sett. Felix Herngren försökt laga mat samtidigt som Tina försökte intervjua honom, så han kunde knappt svara för att han koncentrerade sig på matlagningen. Det roligaste var att han hade sin mamma på en videolänk och efter allt Tina så åt honom att göra frågade han sin mamma "Gör man verkligen så?". Det var också roligt att Tina till sist verkade bli irriterad över det på riktigt och på slutet ignorerade Felix. Tina pratade med kameran samtidigt som Felix pratade med sin mamma och det gick inte att höra vad någon av dem sa.

Det händer ofta att när jag säger åt någon att göra något/ber dem göra något att det ändå inte blir gjort. Framför allt på jobbet har jag några sånna kontakter där det snarare är regel än undantag att det krävs minst en påminnelse. Ventilationsdosan är till exempel fortfarande bara tittad på, inte åtgärdad. Det är väldigt tröttsamt att hela tiden behöva påminna.

Därför är det så skönt när det inte behövs. (Det är ju märkligt att de som inte behöver påminnas utmärker sig mer och ses som undantag.) Som min syrra till exempel. Om jag ber henne om något har jag fullt förtroende för att det kommer att bli gjort, hon kommer själv att skriva upp det så att jag inte behöver påminna, och OM hon inte kan fixa det så kommer hon att höra av sig så att jag vet det.

Jag behöver aldrig känna mig orolig när jag har med syrran att göra. Det som ska genomföras kommer att bli bra gjort. Det är som om jag skulle göra det själv, fast hon gör det istället.

Jag vet inte om det är för att vi är syskon som det fungerar såhär, eller om det beror på att vi är lika noggranna båda två, men skönt är det!

När jag sitter och läser blir det plötsligt helt mörkt i lägenheten. Kolsvart. W har släckt alla lampor och kommer in med sina Night Vision Goggles på. Jag håller upp fingrar och han berättar för mig hur många det är. Rätt varje gång. Glasögonen fungerar utmärkt.

W har försökt komma på ett användningsområde för glasögonen. Ett förslag att ha dem ute för att lättare kunna plocka upp efter Wilma nu när det blir mörkt så tidigt.

Finns det någon som har ett bättre förlag?

Av: Dan Brown

Jag trodde inte att "Änglar och Demoner" skulle vara lika bra som "Da Vinci koden". Dels för att jag läste "Da Vinci koden" först, och dels för att "Änglar och Demoner" inte blev någon hit när den kom, utan Dan Browns genombrott blev med "Da Vinci koden". Men jag tycker nog att böckerna är likvärdiga. Gillar man "Da vinci koden" bör man definitivt läsa "Änglar och demoner" också.

Jag fascineras av Dan Browns förmåga att hitta meningar i symboler och hitta på gåtor. Och den fina linjen mellan verklighet och fiction gör historien mer levande. "Änglar och Demoner" är spännande i högt tempo, även om den tyvärr är väldigt förutsägbar.