När jag var liten då räknade jag ner till julafton långt i förväg. Sista veckan kändes det riktigt nära. Då sa jag "dan före dan före dan före dan..." varje dag, och det blev kortare hela tiden. Det var något spännande, nästan magiskt, med julafton. Och det var inte en enda lång väntan efter julklappar, det var hela dagen som jag tyckte om.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om julen, men jag räknar inte längre ner på samma sätt. Att det är julafton i övermorgon känns helt overkligt. Det har ju känts som en helt vanlig månad, december. Jag ligger flera luckor efter i min chokladkalender. Julafton har smygit sig på och nu plötsligt hoppat fram bakom hörnet.

Är det för att jag jobbar nu, och inte gjorde det när jag var liten? Är det helt enkelt för att jag har varit med om så många julafton nu att det inte längre är spännande? Är julafton inte en lika stor grej nu som på 80-talet? Beror det på att snön kommer så sent? Vad det än beror på så saknar jag den där spända förväntan. Jag vill längta efter julafton, inte bara efter att få vara ledigt från jobbet.

Och vad är det egentligen man längtar till? Vad är det bästa med julafton? Rösta i omröstningen i menyn till höger.

 

Erica

25 december 2009 22:13

Sommaren var längre när man var liten också. Jag tror att december tog en evighet när man var liten för att man hela tiden känner av dagar i procent av ens liv. När man var tio år var en månad många fler procent av ens liv än det är nu, när man är äldre än 20 år. Längta till julafton borde man kunna göra ändå. Men att den plötsligt är här är nog för att tiden går fortare när man är äldre.

http://sjusortersdrommar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...