Jag såg första säsongen av "I en annan del av Köping" när den gick för något år sedan. Nu när tredje säsongen går på TV tittar jag samtidigt på säsong två på TV4 Play. En sak som fascinerar mig är att gränsen mellan muppar och normala suddas ut mer och mer. Jag har några exempel.

Mats flickvän i första säsongen, varför är hon mupp? Hon har lite svårt att fokusera blicken när hon pratar, men det finns det fler som har.

När Mats och Linda har varit tillsammans i ett år ska Mats boka bord på en restaurang och han har problem med att hitta telefonnumret. Han börjar med att kolla i telefonkatalogen, provar sedan google och ringer till sist till nummerupplysningen. Hur många vanliga killar skulle klara det?

Tobbe, han ser ju egentligen helt normal ut men verkar ändå ha svårare att klara sig än till exempel Mats.

Till och med Micke verkar ju inte helt väck, fast han inte alls kan uttrycka sig i tal. När han låg på sjukhus och Mats kom förbi med en CD-spelare med Mickes favoritlåt, gjorde Micke tummen upp. Han tyckte alltså att det var bra. Och när han sedan kom hem efter sju veckor på sjukhus fick han presenter av de andra på boendet och de fikade med tårta. Då blev Micke trött och gick till sitt rum, men han tog med sig presenterna. Han fattade att presenterna var till honom och han ville ta dem med sig. Han tänker alltså, handlar inte bara på impulser som ett djur.

Och Linda Hammar. Vad är det egentligen för problem med henne utöver att hon har svårt att gå? Det märks ju att det är något som inte står rätt till, men det är väldigt svårt att sätta fingret på vad. Behöver hon verkligen bo på boende?

Jag har alltid tänk att antingen är man mupp, eller så är man det inte. Nu funderar jag på om det kan vara så att nästan alla är mer eller mindre muppar. Att det finns en skala snarare än en tydlig gräns. Läskigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...