Jag borde egentligen packa nu för jag åker till Göteborg imorgon direkt efter jobbet. Men det tar emot. Inte för att jag inte vill åka, för det ska bli kul, utan det är själva packningen som känns jobbig. Istället skrev jag ett inlägg om att jag inte känner för att packa, men när jag skulle publicera det så försvann det. Det har aldrig hänt förut. Hoppas att det aldrig händer ingen.

Men klockan går och jag borde verkligen sätta fart nu. Få det gjort bara. Det som känns jobbigt är att behöva tänka igenom vad jag ska ha med mig. Att lägga grejerna i själva väskan är okej.

När jag kommer hem från Göteborg ska jag bara sova en natt hemma och sen startar badrumsrenoveringen och jag ska bo hos mamma och pappa i 4-5 veckor. Jag önskar att det inte skulle ta så lång tid. Men jag har en förhoppning om att när vi flyttar hem igen så ska det ha försvunnit så mycket snö att jag kan börja cykla till jobbet. Det skulle vara nice.

Nä, nu måste jag packa. Jag säger trevlig helg redan nu för jag kommer nog inte skriva någon mer förrän jag kommer hem.

På väg hem efter jobbet gick jag förbi ett hus där två barn gick omkring utanför och trampade upp mönster i snön. Det var två flickor, gick typ på lågstadiet. De var inte sådär stojiga och stökiga som barn kan vara, utan tog det ganska lugnt, men skrattade en del. Så hör jag plötsligt "Hallå!". Jag tittar upp och ser en grå tant med strängt utseende kika ut genom ett fönster två våningar upp. Barnen får också syn på tanten, och när tanten ser att hon har deras uppmärksamhet hytter hon långsamt och bestämt med fingret. Barnen bara tittar på henne. Tanten lägger armarna i kors på fönsterkarmen och tittar väntande på barnen. Det är helt tyst. Barnen tittar på varandra och tittar frågande tillbaka på tanten. Jag tror att ungarna inte ens förstår vad det där viftandet med pekfingret betydde. De tittar tyst och avvaktande på varandra ett tag, barnen och tanten. Nu har jag nästan gått förbi, men jag hör något i stil med att "det är inte snällt att gå på andra människors tomt".

Imorgon spelar Mika i Stockholm och jag önskar, önskar att jag skulle gå. Men just imorgon jobbar jag till 18.30 och skulle omöjligt hinna... :(

Det sägs ju att precis som man har en garderob med kläder för olika tillfällen så ska man ha dofter för olika tillfällen. Det här är min doftgarderob:

Gucci, Envy me - Proffsig, diskret doft för möten med jobbet.

Escada, Moon Sparkle - Tydlig, härlig svärtvinbärsdoft för sommaren.

Adidas, Originals - Sportig, nyduschad doft efter träning.

Gucci, by Gucci - Kraftig, mogen doft för seriösa tillfällen (inte min favorit).

Dolce & Gabbana, Rose the one - Lätt, lyxig doft av ros när man vill känna sig ungdomlig och fräch.

Hugo Boss, Essence de femme - Perfekt varje-dag-doft när man vill känna sig lite extra, passar till allt.

Om ungefär två veckor ska mitt Friskis ha Marathonspinning. Det är som ett vanligt spinningpass fast i fyra timmar. Jag har varit på det en gång förut för cirka ett år sedan, men då var jag mycket mer vältränad än vad jag är nu. Då tränade jag inför halvmaran i Göteborg. Nu tränar jag mest för att det är kul och har inte samma prestationskrav när det gäller konditionen längre.

Men jag funderar på att gå på den där Marathonspinningen ändå. Det var väldigt kul sist. Det kommer att bli sjukt jobbigt, men jag är nyfiken på om jag klarar det. Jag ska försöka få en plats. De brukar kunna ta slut ganska snabbt.

Här är en bättre bild på mig och brorsan från i fredags. Syns det att vi är syskon?

Jag såg "Tidsresenärens hustru" igår. Jag har läst boken förut och tycker att den är helt underbar, och eftersom jag visste att det höll på att spelas in en film så har jag väntat på att den ska komma på bio. Men den kom ju aldrig på bio! Den gick direkt till DVD, den finns inte ens på Blu Ray. Det gjorde att mina förväntningar på filmen sänktes avsevärt.

Så igår såg jag den och jag tycker ändå att den var rätt bra. De hade fått med mycket från boken, men hade såklart inte alls samma känsla. Det är ju svårt att få med känslan från en bok, där man får följa karaktärernas tankar och känslor, in i en film där man mer betraktar deras beteende.

När jag läste boken tänkte jag att det aldrig skulle fungera som film. Det hoppar ständigt i tiden och inför varje kapitel får man veta vilket år det är och hur gamla Henry respektive Clare är just då. Det skulle bli alldeles för rörigt på film tänkte jag. Men det fungerade ändå ganska bra, även om det är mycket mer tidsresande i boken.

Jag tycker att slutet i boken är helt fantastiskt/tragiskt och det var synd att det inte var med i filmen. De hade inte gjort om slutet i filmen, den slutar bara lite tidigare än boken. Jag tycker att det är slutet som gör mycket av själva boken, jag har läst om slutet flera gånger.

Antagligen så har jag badat för sista gången i vårt badkar nu. Nästa måndag börjar de riva och jag inte hemma helgen innan och jag badar nästan aldrig på vardagar. Det känns ganska skönt att det är så nära nu. Men vi kommer ju att bo hos mina föräldrar i 4-5 veckor och där finns det badkar. Om någon plötslig, obegriplig längtan efter att få bada skulle komma över mig så är det inte kört.