Den här helgen tittade vi på Hitler filmer. I fredags var det Der Untergang och igår Inglourious Basterds.

Der Untergang rekommenderar jag inte att se. Den är nog mest intressant för tyskar. En historiefilm helt enkelt. Inglourious Basterds däremot. Den är allt som Der Untergang inte är. Spännande och sjukt bra dialoger. Love it!

Just nu tittar jag på 50 first dates.

Jag trodde att de här 4-5 vekorna som vi bor hemma hos mina föräldrar skulle bli bland de längsta i mitt liv, men nu lutar det istället åt att det är några av de bästa. Det finns många fördelar med att bo hos föräldrar.

• Man behöver aldrig diska för hand, det är bara att ställa in i diskmaskinen
• Om man inte orkar ställa in i diskmaskinen, eller om det är rent där, kan man ställa det på diskbänken så tar mamma eller pappa hand om det
• Det finns välfyllt kylskåp, skafferi och frys som det bara är att ta ur
• Om något ändå fattas skriver man bara upp det på en lista så finns det dagen efter
• Man behöver inte laga mat på helgen, det fixar mamma
• Det händer saker hela tiden, det blir aldrig tomt eller ensamt
• Man behöver inte boka tvättid, man kan tvätta när man vill
• Om man inte orkar tvätta kan man lägga kläderna i tvätthögen så tvättar mamma eller pappa dem
• Vi sover i en bredare säng än vad vi gör hemma
• Det finns 50 tums TV och surroundljud
• De har fler kanalen än vad vi har hemma
• Pappa och brorsan är hemma med Wilma på dagarna så vi behöver inte bry oss om hundvakt eller att cykla hem på lunchen

När vi skulle åka hem till vår lägenhet idag, tillsammans med pappa, för att mecka med toadörren, ville mamma att vi skulle svänga förbi Media Markt på vägen och köpa ny hemtelefon till dem. Jag sa till mamma att det kan bli farligt eftersom man alltid köper mer än vad man tänkt när man är där. Men mamma litade på oss påstod hon och sa att det är ju bara att inte köpa mer än telefonen.

Väl där lyckades jag intala pappa att det faktiskt är dags för dem att köpa en Blu-Ray spelare. Först skulle vi bara titta på dem, sen utsåg vi den som var bäst, och efter det blev det ju självklart köp också. Det gjorde att jag även köpte Inglourious Basterds på Blu-Ray, eftersom det är så jävla bra. Den ska vi titta på ikväll. 

Nu när vi ska få nytt och fräscht badrum vill jag också ha ny och fräsch dörr. Vår toadörr är sliten, färgen har lossnat på några ställen och man låser den med hasp. (Det där med hasp fungerar ju oftast ganska bra, men det går ju inte att se utifrån om det är låst. Det drabbades vi av på en fest vi hade får några år sedan, när det var massor av folk i omlopp hemma hos oss, och en stark person skulle gå på toa och råkade rycka upp dörren så att öglan som man stänger haspen i följde med ur dörrkarmen.) Jag vill ha ett vanligt toalås som man vrider för att låsa.

Jag har länge funderat på att byta toadörr, och kollat upp det i omgångar långt innan vi bestämde oss för att renovera hela badrummet. Men eftersom vi bor i en 30-talslägnhet är inte ett enda mått standard och vår toadörr är såklart ovanligt smal. Det går alltså inte att bara köpa en ny dörr och sätta dit den istället.

Men sen fick jag den briljanta idén att byta handtag och lås i den dörren vi redan har och sedan lacka om den. Byta lås gör vi själva (vi har kört hit min pappa för att det ska bli ordenligt gjort), men lacka den får "Upplands lack och kök" göra.

Just nu är arbetet i full gång.

Av: Marisha Pessl

(Det här är en tjock bok. Drygt 500 sidor med liten text. Jag har inte läst ut den på bara fyra dagar, utan jag började för flera veckor sedan. Men sen glömde jag den hemma över påsken och läste "Rädda Felix" emellan.)

Det här en märklig och fascinerande bok. Författaren måste vara sjuk kunnig inom litteraturvetenskapen då det hela tiden, till överdrift, hänvisas till andra böcker. (Men även filmer och tavlor.) Innehållsförteckningen, över kapitlen i boken, kallas för "kursplan, litteraturlista" och består av olika kända verk. Varje kapitel är alltså uppkallat efter en (mer eller mindre) känd  bok och jag är imponerad av den kunskap och förmåga som krävs för att få till det på ett bra sätt. (Naturligtvis passar ju även kapiteltiteln ihop med vad som händer i kapitlet.) Överallt i boken finns också paranteser med referenser.

Jag upplevde den här boken som lite för lång när jag läste den. Trots att den är ganska spännande och bra skriven så kände jag redan halvvägs att den var lite väl lång. Jag tyckte om att läsa den när jag väl läste, men jag längtade inte efter att läsa den.

Boken handlar om 16-åriga Blue som har flyttat runt i USA tillsammans med sin pappa, men som nu ska bo hela sista året på High School på ett och samma ställe. Här träffar hon en skum lärare som hon börjar umgås en hel del med.

Boken blir mer spännande mot slutet.

Idag följde jag med syrran på hennes löprunda, och det var riktigt skönt att vara ute och springa igen. Vi var ute i ungefär 30 minuter, men det var helt lagom. Efter Tjejmilen förra året så bestämde jag mig för att lägga av med löpningen, men nu vet jag inte riktigt hur jag tänkte då...

Nu är jag hemma och mellanlandar efter jobbet och det är två stycken här som springer upp och ner i trapphuset och lassar vår hall överfull med murbruk och kakel. Synd för dem att vi bor tre våningar upp...

Jag passade på att fråga när de trodde att de skulle börja kakla eftersom det har varit torktid i över en vecka nu. Då berättade han att de brukar räkna med en veckas torktid per centimeter. (De har lagt någonting på väggarna för att de ska bli jämna och fina inför kaklingen.) Och våra väggar var så ojämna så att de behövde lägga på fyra centimeter. Jag fick lite yrsel vid den uppgiften. Men han la snabbt till att det inte skulle torka i fyra veckor utan att han trodde att de skulle börja kakla på måndag. Hoppas.

Men imorgon skulle det komma någon och göra något annat. Jag tror att det var med golvet. Golv och tak behöver inte torka i flera veckor.

Det tog verkligen emot när väckarklockan ringde i morse. Eller "väckarklockan" kan man inte kalla det. Nu när vi bor hos mina föräldrar vaknar jag inte längre till min underbara Wake Up Light, som lite försiktigt smyger igång både ljus och radio, utan till W's iPhone som drar igång med någon skrålig ringsignal.

Det är väldigt lätt att vänja sig vid ledighet. Jag hade sånt härligt påsk-lunk. Vaknade, tog god tid på mig på morgon med frukost och slökollade på TV, gick långpromenad, slappade/läste bok/hängde med syrran/slökollade på mer TV, åt middag, kollade på film.

Det är också väldigt lätt att vänja sig med vår. När jag är ute nu så känns det inte alls som vinter längre. Men det förvånar mig inte. Jag har nästan glömt bort hur vintern kändes redan.