Idag har Wilma förnyat sin vaccinering. Hon är en van besökare hos veterinären och även om hon inte tycker om det så protesterar hon inte vilt. Hon gillar inte att stå på själva bordet. Hon ska alltid stå längst ut på kanten och luta sig mot mig eller W, så att det verkar som att om vi flyttade på oss så skulle hon ramla ner. Men det är också det största tecknet på missnöje som hon visar. Själva undersökningarna går oftast bra.

Den här gången var det alltså dags för spruta, och sköterskan ville att jag skulle hålla i huvudet. Så att hon inte skulle bitas, antar jag, eller sprattla och försöka komma loss. Men Wilma reagerade inte ens. Inte när sköterskan stack in sprutan i nackskinnet, och inte när hon tryckte in vätskan. Inte ett pip, inte ett ryck, inte ett tecken på att något hade hänt över huvud taget. Ingenting. Duktig.

Sen när vi var hemma igen skulle jag klippa klorna på henne. Samma sak gäller då. Man förstår att hon inte gillar det, men hon protesterar inte. Jag brukar lägga henne i famnen med tassarna uppåt när jag klipper och hon brukar ligga där tyst och stilla med en min av tydlig motvilja. Och idag råkade jag klippa henne i pulpan på en klo och det droppade en del blod. Trots det så reagerar hon knappt, och ligger snällt kvar tills W har hämat potatismjöl och blodet slutat droppa och jag kan utan problem klippa klart resten av klorna. Med tanke på hur ofta hon är sjuk så är jag väldigt glad att hon är så lätthanterlig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...