Jag och W satt på Rökeriets restaurangavdelning ”Kökeriet” i Nynäshamn med varsin Skärgårdstallrik när vi fick en pappa och en son som bordsgrannar. Pappan hade en öl och sonen verkade rastlös.

”Tycker du om räkor?” frågar pappan efter ett tag.

”Ja” svarar sonen.

”Vilka tycker du bäst om då? Rökta eller vanliga?”

Sonen funderar ett tag. ”Vanliga” säger han sedan tveksamt, och ger intrycket av att han hoppas att han har svarat rätt.

”Ja, jag med.” säger pappan, och sonen ser nöjd ut. Han nickar ivrigt ”Vanliga är godast” nu låter han mer säker.

”Tycker du inte att vi ska ha några sådana då?” undrar pappan. Och, jo, det tycker sonen.

Pappan tar fram några sedlar och räcker till pojken.

”Då kan väl du gå och beställa det åt oss?”

”Javisst” sonen ser nöjd ut med uppdraget. Han hoppar ner från bänken ”Kom så går vi”.

”Nej, men du kan gå själv” svarar pappan. ”Du är tillräckligt stor nu. Säg bara att du ska ha räkor”.

Nu blir sonen osäker.

”Ska jag bara säga räkor?”

”Ja, säg att du ska ha vanliga räkor, då vet de vad du menar.”

”Inte rökta?”

”Nej, inte rökta. Säg att du ska ha vanliga.”

”Okej, jag säger 'inte rökta räkor'?”

”Okej, gör det.”

Pojken går fram till disken, ställer sig på tå och når precis upp för att plinga på klockan för att få betjäning. En ur personalen kommer fram, tittar först förvånat framåt och sedan nedåt och får syn på pojken.

”Ja?” frågar han vänligt.

”Inte rökta räkor” säger pojken.

Servitören böjer sig framåt över disken för att höra bättre.

”Vad ville du ha?”

”Inte rökta räkor” upprepar pojken.

”Rökta räkor?” frågar servitören.

”Ja.” säger pojken då.

”NEJ!” vrålar pappan bredvid oss. ”Han ska ha vanliga räkor!”

Det känns lite tråkigt att vi redan har lämnat Nynäshamn och den första semesterveckan bakom oss.

Av: Gabriella Ahlström

Nja, den här boken föll mig inte riktigt i smaken. Den handlar om Fredrika som är ovanligt tråkig och tillbakadragen, särskilt i jämförelse med hennes bror Simon som är en framgångsrik skådis. Boken inleds med Simons begravning och utspelar sig sedan till största delen utifrån ett terapirum där Fredrika berättar om sitt och Simons liv, och framförallt om hennes korta tid i Paris. Det är en väldigt enkel historia som är utförligt beskriven.

En sak som stör mig med Fredrika är att hon nästan alltid svarar "jag vet inte" eller liknande när hon pratar med sin psykolog, eller andra som hon pratar med. Jag tycker inte heller om hennes sätt att göra sig till offer. Att jag har svårt för huvudpersonen i boken kan vara anledningen till att jag har svårt för hela boken, och jag tycker att den inte riktigt kommer igång ordentligt. Det är mest ett plågat malande.

Det bästa med boken är omslaget. Jag tycker att den är väldigt snygg, kanske ett av de snyggaste omslag jag sett. Jag vill tycka om boken när jag ser omslaget. Men, men... "Don't judge the book by its cover".

Idag är vår sista dag i Nynäshamn och vi har tagit det ganska lugnt. Vädret idag är lite mer mulet och svalare än de övriga dagarna så det har inte blivit något bad. Istället passade vi på att gå Hälsans stig igen eftersom det var perfekt promenadväder.

Vi har slappat och läst böcker på hotellrummet, ätit lunch vid Hamnbodarna, åkte en sväng med bilen och vi har hyrt en film som vi ska kolla på ikväll. "Upp", den där animerade filmen.

Ikväll har vi varit och ätit på Restaurang Kroken. Om ni vill kan jag berätta lite om Restaurang Kroken. Det är en restaurang med utsikt över Bedarön, och den blev vald till Skärgårdens bästa restaurang 2003. Jag är inte blåst av stolen, om man säger så. Vi har varit här förut och då har jag för mig att jag tyckte att det var bra. Men nu blev jag inte jättenöjd. Alla fiskrätter var halvtråkiga, och varken jag eller W kände för någon av dem. Det slutade med att han valde biff och jag valde lamm. Kyparen frågade hur jag ville ha lammet och jag svarade "blodigt". "Menar du medium?" frågade han då, och jag svarade "rare". Då rekommenderade han "medium/rare" och jag gick med på det. När maten sedan kom var lammet grått med en svag antydan till rosa i mitten. "Är det här verkligen medium/rare" frågade jag efter att jag hade skurit i det, och då pekade kyparen "jo, det är lite rosa här". Lammet var helt okej, men jag hade gärna haft det mer rosa. I övrigt var det bra där, lite fattig meny bara. "Fina fisken" i Trosa äger "Kroken" i Nynäshamn.

Något vi var väldigt nöjda med idag var våra crêpes. W ville ha en matig variant och valde kantarell. Jag tycker bättre om dessertversionen och valde nutella och glass.  

Här är några bilder från hamnbodarna:

Vi började vår dag med att gå ner på stan och shoppa. W handlade kläder, och jag köpte en väska som jag ska ha på mitt nya jobb. När vi hade shoppat klart satte vi oss på ett café i stan och drack Milkshake. De hade flera spännande smaker att välja mellan. W valde en hallon/saltlakrits och jag en med brownie-smak. Wilma tog en gurkvatten, men ångrade sig direkt när hon såg våra milkashakes.

Efter flera timmar på stan drog vi till Nickstabadet. Där var det varmt och skönt och vi stannade länge och läste bok och badade om vart annat. Wilma hade med sig paraply för att få lite skugga. Vanligtvis älskar hon att ligga i solen, men till och med Wilma kan få för mycket när det är så här bra väder.

Sen fick Wilma vänta på hotellrummet och jag och W gick på bio. Här ligger vi och väntar på att filmen ska börja.

Det finns bara en bio i Nynäshamn och den har bara en salong. Där visar de en film i veckan, en gång om dagen, samma tid varje dag. Vi gick in och sa "två biljetter" och fick se "Knight and day". Den var sådär, helt okej, smårolig. Efter bion satte vi oss på hotellets terrass och tog en varsin öl, och nu är vi tillbaka på hotellrummet.

Det här veckan trivs vi på Skärgårdshotellet i Nynäshamn. Ett ganska enkelt och mysigt hotell som ligger nära stan och hamnbodarna.

Utsikten från vårt fönster.

När vi kom fram till Nynäshamn nu i eftermiddags var vi hungriga. Vi gick ner till hamnbodarna, vilka ligger nästan precis vid vårt hotell, och valde att äta middag på Rökeriet. Det blev rökt laxspett med färskpotatissallad. Supergott, vi bestämde oss för att äta där varje dag och beta av hela menyn. Och snabbt gick det att få maten också, några minuter bara. Jag önskar att det fanns något liknande ställe hemma, snabbmat som är god.

Efter maten gick vi "Hälsans stig". Det är en promenadrunda på 6 kilometer runt Nynäshamn. Man går genom stan, lite i villakvarter, längs med vatten och får se lite av varje. Det var perfekt väder för promenad. Vi började gå vid 19-tiden så det hade hunnit bli lite svalare ute.

Hälsans stig är utmärkerad med små skyltar längs vägen. Vi råkade missa en skylt och gick ganska långt åt fel håll. Då hamnade vi vid ett bad som verkade mysigt. Dit tänkte vi först att vi kanske skulle gå imorgon, men sen hittade vi tillbaka till stigen och gick efter ett tag förbi Nicksta badet som verkade ännu bättre. Här har vi tagit en vätskepaus.

När promenaden var avslutat gick vi tillbaka till hamnbodarna och åt glass. Det finns många olika sorters glass att välja mellan; Italiensk, GB, Lejonet & Björnen och vanlig mjukglass. Vi valde Lejonet & Björnen den här gången.

När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss en stund på uteserveringen. Jag köpte ett glas Rosé och W en öl. Mitt Rosévin låg alldeles för nära vanligt rödvin i smaken och jag blev inte riktigt nöjd, men efter halva glaset gick det ner lätt ändå. W blev nöjd med sin Nynäshamn öl, trots att den visade sig vara på 6,2 %.

Wilma har varit med oss hela dagen och har inte behövt vara ensam på hotellrummet en enda gång hittills. Hon har blivit ganska trött nu. Vi har hyrt filmen "Farsan" som vi tänkte titta på nu snart, och Wilma längtar efter att vi ska börja så att hon kan ligga och vila bredvid oss under tiden.

Bilturen till Nynäshamn blev en riktigt plåga för våra djur. Det är tur att det bara tar ca 2 timmar att åka hit, jag tror inte att de hade klarat en timme till. Nu ska vi stanna här till på söndag (samma kompis som sist ska bo i lägenheten igen).

Wilma klarade bilresan bättre än råttorna. Hon låg nere på golvet framför W's fötter och flåsade. Råttorna var i semesterburen i baksätet. De får inte ha sin vattenflaska när de åker bil för det skakar så mycket att allt vatten droppar ur, istället hade vi gett dem gurka. De verkade ganska pigga under resan, men när vi kom fram såg vi att Miley var helt utslagen. Jag pratade med henne och hon lyfte på huvudet, men inte mer än så. När vi kom in på hotellrummet tittade jag närmare på dem. Hannah verkade ganska normal, men Miley var fortfarande däckad. Hennes skinn var insjunket som om hon var uttorkad. Jag gav dem vatten och Miley drack, och sen spolade jag av dem i kallvatten under kranen. Då blev de fullt upptagna med att putsa sig rena och nu verkar de må bra igen.

Jag undrar varför Hannah klarade resan bättre än Miley. Kan det bero på att Hannah är svart och att man klarar värme bättre då...?