Attans, attans. Jag känner mig lite som om jag skulle börja bli förkyld, och det har jag verkligen inte lust med.

Imorgon hade jag tänkt gå på Intensiv-pass på Friskis, men om jag känner mig såhär som nu så skulle jag inte orka. Och även om jag orkade så är jag rädd att det inte skulle vara bra. Dessutom så säger min erfarenhet mig att om jag känner mig såhär idag så det värre imorgon. Jag vill väldigt gärna gå på det där passet, men, visst, det kan jag strunta i. Är man förkyld så är man.

Men vad jag absolut inte kan (vill) strunta i är rallylydnadstävlingarna i helgen. På lördag ska vi tävla på Lidingö och på söndag i Vallentuna. Då ska jag gå upp tidigt på morgonen och vara utomhus i flera timmar, då vill jag vara frisk och pigg. Jag funderar på att strunta i träningen för att vila upp mig ordentligt inför helgen. Dessutom ska jag rida (jag tror att det blir hoppning) på söndagkväll och då vill jag också vara i form.

Dessutom så vill jag INTE behöva ta en sjukdag redan efter två veckor på nya jobbet. På intervjun råkade jag briljera lite med att jag bara har haft en enda sjukdag på 4,5 år på mitt gamla jobb så det skulle ju vara ganska pinsamt att bli sjuk direkt på det nya. (Visserligen betyder en enda sjukdag inte att jag bara varit sjuk en enda gång. Jag var förskyld flera gånger, men jag gick dit ändå...)

Nu har jag varit på After Work på mitt nya jobb och det var trevligt. Men jag stannade inte så jättelänge.

Det började med att jag pratade med hon som jag känner bäst, hon som jag jobbar ihop med. Och sen pratade vi med några som hon kände. Sen pratade hon med dem som hon kände och jag med de andra som jag känner. Sen gick hon hem och jag satt kvar och några kom fram och pratade med mig. Och efter det tittade jag mig omkring.

Då hade ungefär hälften redan försvunnit och de som jag känner hade gått hem. Alla som var kvar stod indelade i tre grupper utifrån arbetsområde och då insåg jag att jag inte kände för att mingla. Om jag hade kommit fram till någon av grupperna så hade jag nog inte kunnat tillföra något i samtalen som de redan hade. Istället hade jag nog blivit tvungen att förklara vem jag var och fråga alla vad de jobbade som. Jag kan inte ens namnen på de som var kvar. Så jag drog hem istället. Smet iväg lite försiktigt utan att säga hej då till någon.

Men jag tycker ändå att det var trevligt. Och jag tror att om jag lär känna de övriga anställda lite bättre så kanske jag stannar längre nästa gång. (Först hade jag tänkt att det var på en After Work som jag hade chansen att lära känna de andra, men nu i efterhand kändes det inte alls som läge för det.)