Jag brukar alltid uppleva hösten som mörk och deppig, men jag har inte riktigt gjort det är det här året. Jag har tänk att det beror på att mitt luftiga kontor, med fyra meters takhöjd, stora vita väggar och stora fönster är som ett ljusrum. Men nu när jag var ute med Wilma kom jag på att det kanske beror på att snön kom så tidigt i år, för det är ju inte riktigt lika mörkt ute med snö.

Vi har haft en riktigt bra kryssning med M/S Victoria, jag och W. Det var lite för lite Hannah Montana på TV'n i hytten, men annars var allt toppen.

Istället för att boka frukostbuffén och vara tvugna att gå upp en viss tid så sov vi ut ordentligt på lördagen och tänkte istället köpa något att äta i något av båtens caféer eller från Tax free. Men det visade sig när vi väl gick upp att allting var stängt. Väldigt konstigt. Som tur är så vet vi var det ligger ett Wayne's Coffee nära hamnen så vi gick i land och åt vår frukost där.

En av planerna med den här resan var att handla julklappar och det gick över förväntan. Det gick nästan lite över styr, men nu har vi i stort sett alla julklappar klara.

På båten träffade vi en riktigt full kille som såklart kom och satte sig vid vårt bord i pub'en och skulle snacka oavbrutet. Han var ganska rolig och vi kom in på att prata om hans fru. Jag föreslog att han skulle köpa någon med sig hem till sin fru, men han påstod att eftersom han aldrig hade gjort det förut så skulle hon bara bli misstänksam då och tro att han hade gjort något dumt. Nä, hävdade jag, det är bara något som killar drar till med för att slippa känna att de borde köpa något. Hon skulle säkert bara bli glad om han tänkte på henne och köpte någon liten present. "Vet du vad", sluddrade han, "jag ringer henne på en gång så att vi kan reda ut det här." Han ringde och jag fick prata med henne och visst gick det utmärkt att komma hem med ett smycke från Tax free'n, det skulle vara trevligt. Kom ihåg det, killar.

Det var jultema på båten och vi åt julbord. Men vari själva julen låg i det julbordet, förutom i julpyntet, vet jag inte. Det verkade vara en helt vanlig buffé. Gott var det, och jag blev alldeles för mätt. Dagen efter åt vi i Gourmetrestaurangen och där var det riktigt bra mat.

Nej, nu börjar det bli dags för mig att ge mig iväg till tåget för att inte missa Tallinn-kryssningen. So long, blogg-readers, hörs när jag kommer hem.

Jag har fått värsta julkalendern av syrran och hennes kille. En stor, tung sak där varje lucka innehåller en produkt från Body Shop. Jag brukar aldrig ha särskilt svårt för att inte öppna luckor i förväg, men nu kliar det i fingrarna. Jag spricker av nyfikenhet. Som tur är (helt sinnessjukt) så är det bara två veckor kvar till december.

Jag fick den här kalendern för att de ville uppmuntra mig till att fortsätta vara en bra bröllopskoordinator åt dem. Där tänkte de helt rätt tycker jag. Jag känner mig superuppmuntrad. Tack!!

Idag skrattade jag högt inne på mitt kontor tack vare en hysteriskt rolig mailkonversation. Stackars kille ville ju bara köpa en TV.

Läs Angry TV buyer här.

Nu har inomhussäsongen i agility börjat. Idag var vi ut till ett ridhus som föreningen hyr och där kommer det att vara träning varje dag. Jag var förberedd på att det skulle vara kallt, men inte SÅ kallt. Wilma var duktig och kunde hindren, men hon tyckte nog också att det var kallt. Vi måste ha mer kläder på oss nästa gång. Ridhuset är utan värme och helt oisolerat, det kändes nästan kallare där inne än utomhus. Jag undrar hur det ska gå att träna i januari/februari om det är såhär redan nu.

Idag bjöd jag pappa på Brunch på Hotell Gillet. Mamma och W var också med. Det var trevligt, en bra början på dagen.

Sedan gick jag till Carlings och handlade upp resten av mina instruktörspengar. Nu när det börjar bli vinter kan jag inte bara ha kjol och leggings, jag behöver fler jeans. Två par blev det. Ett par mörkblåa Diesel (mitt favoritmärke, jag köper nästan bara diesel jeans) och ett par svarta, urtvättade Levi's (mitt första Levi's par).

Jag och W passade på att växla in lite estniska kronor också, till vår kryssning.

Idag har jag omvandlat en del av pengarna som jag fick för min rallylydnadskurs till en ridväst. Det har känts lite fånigt att jag är den enda i min ridgrupp som inte har haft en väst, och att jag också är den enda som har ramlat av.