Hur lång semester man än har så tar den alltid slut. Imorgon ska jag jobba första dagen i 2011. Jag har försökt känna efter vad jag tycker om det egentligen och det känns konstigt nog inte så farligt. Det ska ju inte bli kul att jobba imorgon, det kan jag inte påstå. Det är alltid skönast att vara ledig, jag saknar inte jobbet. Men vissa saker börjar jag sakna lite. Jag saknar ridningen på söndagar, jag saknar en ordentlig träningsrutin och jag saknar känslan på fredagkvällen av att det ska bli skönt med sovmorgon dagen efter. Det blir perfekt med en mjukstart. Nästa vecka ska jag bara jobba 2, kanske 2,5, dagar, sen är det ledigt 4-5 dagar igen.

Det är så skönt med 1 januari att man kan slappa hela dagen utan att det egentligen gör någonting. Jag tänkte bjuda på lite visdomsord, som jag tror kommer från Tony Robbins, som vägledning inför det nya året:

Det är inte våra livsvillkor utan våra beslut som avgör vårt öde.