Av: Mario Vargas Llosa

Det här är andra gången som jag ger mig på en nobelpristagare och den här boken tyckte jag mycket bättre om än den förra (Hjärtdjur). Till att börja med tyckte jag till och med att den var ganska bra, men ungefär halvvägs har jag lessnat lite och tycker att den börjar kännas väldigt lång.

Bokens huvudperson heter Mario och jag undrar lite över varför författaren har gett huvudpersonen i boken samma namn som sig själv. Vartannat kapitel handlar om Marios jobb på en radiostation och hans romans med tant Julia, vartannat kapitel är historier från radioteatrar som är mycket populära i Lima, men som blir rörigare och rörigare.

Att Julia är en tant trots att hon bara är 32 år beror mest på att det inte finns någon lämpligt ord typ "aunt" på svenska.

På något sätt känner jag att sista kapitlet i boken inte behövdes.