Idag fyller Wilma 4 år. För drygt ett år sedan var min högsta önskan att hon skulle få fylla 3. Men det här senaste året har hon varit friskare och piggare än någonsin och att hon inte skulle fylla 4 har jag inte alls oroat mig för. Skönt! Hoppas att det fortsätter så här nu.

Jag hörde på radion i veckan att de pratade om när man blev vuxen och vad som avgjorde att man var vuxen. Lyssnare ringde in med massor av förslag. När man fyller 18 år, när man får barn, man blir aldrig vuxen, när ens föräldrar dör, när man flyttar hemifrån osv. Det ligger mycket i det där, men det finns argument emot också. Tex skulle någon som aldrig får barn aldrig bli vuxen? Eller skulle en 5-åring som förlorar sina föräldrar vara vuxen redan då?

Jag funderade på saken och kom fram till en egen definition som jag än så länge tror på. Jag tycker att man är vuxen när man kan ansvara för sig själv.