Av: Yann Martel

En fascinerande historia och en bok som jag tycker bättre och bättre om ju mer jag läser.

Till en början förstår jag inte riktigt vitsen med boken och tycker att den verkar märklig och händelselös, när det först handlar ingående om en djurpark (ganska intressant) och sedan handlar ingående om religion (uttråkande).

Det är när del två börjar som boken verkligen kommer igång och där efter gillar jag varje kapitel. Pi är med om ett skeppsbrott och måste överleva ute på Stilla Havet i en livbåt tillsammans med en bengalisk tiger. I en sådan miljö kan man tänka sig att det finns begränsat med saker att skriva om i en bok, men det blir aldrig långtråkigt att läsa. Samtidigt som jag vill att Pi ska räddas vill jag läsa mer om hans äventyr ute till havs.

REKOMMENDERAR

Ganska ofta när Wilma är ute och går händer det att personer pekar på henne och ropar "Chihuahua". Jag har noterat att det även gäller många andra hundar. De får sin ras påpekad av förbipasserande. (Många gånger felaktigt, som i Wilmas fall.)

Här om dagen såg jag en kvinna på stan i citronmönstrad klänning och jag drabbades av en väldigt lust att peka och ropa "Gina Tricot". Och då slog det mig. Varför bara ropa ut hundraser, varför inte även inköpsställen när det gäller kläder? Större utmaning och lika givande. Varsågoda att börja.