Det är inte bra att ha en hund som äter kortison om man åker på semester och glömmer kortisonet hemma. Först tänkte vi att vi skulle sluta med kortisonet eftersom hon ändå bara går på en underhållsdos, men vi vill gärna fortsätta ett tag till så vi kom på en annan lösning.

Vi ringde till vår veterinär och bad dem faxa ett nytt recept till apoteket i Mariefred. Det här gjorde vi igår på vägen till campingen, men eftersom det var fullt där och vi hamnade i Malmköping istället så tog vi en tur in till Mariefred idag. Det var inga problem att få ut kortisonet och nu fick vi se Mariefred också. Jag var ju där i slutet av maj så jag hade redan sett det mesta och väntade utanför med Wilma när W, mamma och pappa gick in på Gripsholms slott för att kolla på det dåligt uppstoppade lejonet.

Ångbåten i Mariefred, Gripsholm:
 

FILMTIPS

Genre: Komedi, drama

Från: 2003

Längd: 121 min

Språk: Tyska

Handling: Filmens huvudperson är Alexander Kerner som växer upp i DDR. Han lever tillsammans med sin mamma och storasyster. Det är 1978, och pappan har flytt till väst. 1989 börjar DDR falla sönder och Alexander går i en protestdemonstration. Mamman är partitrogen och starkt engagerad i DDR-samhället. Hon hamnar plötsligt i koma och missar die Wende - den tyska återföreningen. När hela DDR försvinner in i det nya Tyskland med alla de omvälvningar de för med sig märker hon inget av detta från sin sjukhusbädd. Hon vaknar upp ur sin koma, men av rädsla för att chocka henne, bestämmer sig Alexander tillsammans med sin syster för att ge sken av att DDR lever vidare. Mamman får lämna sjukhuset men förblir sängliggande i hemmet. En rad förvecklingar sker när Alexander gör allt för att upprätthålla DDR i en 79 kvadratmeter stor lägenhet. Filmen tar upp murens fall och den nya situation som skapades ur en humoristisk, ironisk och varm synvinkel med familjen Kerner i centrum. (Källa: Wikipedia)

När vi kom till Mariefreds camping igår visade det sig att det var fullt där så vi drog vidare till Malmköping. Det verkar vara en bättre camping så vi blev nöjda.

På kvällen började det regna och åska och mitt i natten var det ett helvetes oväder. Regnet smattrade vildsint mot husvagnstaket så att det kändes som att ligga inuti en trumma. Vi vaknade såklart och när vi tittade ut stroboskopblixtrade det så mycket så att det såg ut som om man flippade fram och tillbaka på en lampknapp hela tiden. Åskan mullrade inte, utan snarare dundrade, knakade och knastrade som om stora trädstammar knäcktes.

Jag fattar inte hur Wilma inte kunde bry sig. Alla vi andra vaknade och tittade ut, men Wilma låg kvar i sängen helt lugn och kunde inte bry sig mindre.