Idag fyller Wilma 4 år. För drygt ett år sedan var min högsta önskan att hon skulle få fylla 3. Men det här senaste året har hon varit friskare och piggare än någonsin och att hon inte skulle fylla 4 har jag inte alls oroat mig för. Skönt! Hoppas att det fortsätter så här nu.

Jag hörde på radion i veckan att de pratade om när man blev vuxen och vad som avgjorde att man var vuxen. Lyssnare ringde in med massor av förslag. När man fyller 18 år, när man får barn, man blir aldrig vuxen, när ens föräldrar dör, när man flyttar hemifrån osv. Det ligger mycket i det där, men det finns argument emot också. Tex skulle någon som aldrig får barn aldrig bli vuxen? Eller skulle en 5-åring som förlorar sina föräldrar vara vuxen redan då?

Jag funderade på saken och kom fram till en egen definition som jag än så länge tror på. Jag tycker att man är vuxen när man kan ansvara för sig själv.

Det finns en sommarplåga nu som handlar om en kille som undrar om ett gäng olika uppoffringar skulle göra att han fick ligga. Vem skulle vilja ligga med någon som offrar sig på det där sättet? Men framför allt undrar jag; vill han själv ligga efter allt det där? Hur desperat är han?

Om jag lyssnar när du pratar,
inte talar om mig själv.
Om jag säger du är vacker,
men att det spelar ingen roll.
För skönhet finns inom oss,
om jag ljuger om sånt där.
Om jag säger det går bra nu,
men inte talar om mitt jobb.

Om jag ger dig mina tårar,
men är stark när du är svag.
Spelar sweet home Alabama,
på en lägereldsgitarr.
Om jag är säker på mig själv,
men aldrig är för självgod.
Om jag är en alfaman i sängen,
men aldrig bråkar.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram?

Om jag inte är så svartsjuk,
inte håller dig så hårt.
Om jag inte är så macho,
men försvarar dig ändå.
Om jag ljuger om min barndom,
säger att den varit svår.
Väcker modern i ditt hjärta,
leker mamma pappa.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?

Om jag alltid håller med dig,
fast jag tycker du har fel.
Om jag låtsas att jag bryr mig,
när du köper nya skor.
Om jag skrattar på rätt ställe,
fast du inte är så kul.
Om du tror att jag är farlig,
kanske tänder du på det.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?
Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig?

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram?
Vill du ligga med mig då?

FILMTIPS

Genre: Drama

Från: 2004

Längd: 108 min

Kända skådisar: Jim Carrey, Kate Winslet, Elijah Wood, Kirsten Dunst

Handling: Joel blir chockad när han får reda på att hans flickvän Clementine har låtit radera ut alla minnen av honom och deras stormiga förhållande. I ren desperation söker han upp företaget Lacuna Inc som uppfunnit denna minnesraderingsprocess. Han ber dem att radera alla hans minnen av Clementine.

Samtidigt som hans minnen av Clementine börjar försvinna så börjar han på nytt upptäcka den passion de hade i början av deras förhållande. Plötsligt vill han inte längre glömma henne, så han börjar smyga undan en del minnen till andra delar av hjärnan där de inte alls hör hemma. Detta får naturligtvis stora konsekvenser för alla hans övriga minnen. (Källa: cdon.com)

Det här är definitivt en film som man bör se flera gånger och andra gången är den mycket mer begriplig än första. Det är smart att låta Clementine byta hårfärg för att markera olika ”tider”. När man ser filmen första gången är det svårt att veta om något har hänt förut, men de har glömt bort det, eller om det händer första gången. Det är det jag gillar med filmen, och det som gör att man absolut måste se den igen.