Jag avslutade semestern precis som jag påbörjade den, med middag på Plock. På måndag börjar jag jobba igen och det känns konstigt nog ganska okej. Det absolut värsta med att behöva börja jobba är att jag kommer att börja vara trött på morgnarna. Jag tycker alltid att det är riktigt jobbigt att behöva gå upp på morgonen. Men också att behöva gå och lägga sig på kvällen utan att vara det minsta trött. Jag tror att min dygnsrytm är på mer än 24 timmar. Jag behöver sova ungefär 9 timmar och vill vara vaken i kanske 19 timmar. Det är inte konstigt att dygnet blir förskjutet så fort man får chansen, som till exempel under semestern. Jag undrar om det till och med skulle kunna gå hela varvet runt om jag var ledigt tillräckligt länge och inte hade några tider att passa.

När jag läste boken Out så började jag fundera på om jag skulle gilla att jobba natt. Den handlar om fyra kvinnor som jobbar nattskift och även fast de tycker att det är jobbigt så tyckte jag att det verkade helt okej. Det bästa skulle vara att få vakna först och ha sin dag och sedan gå till jobbet när man är pigg. Och när man kommer hem efter jobbet kan man gå direkt och lägga sig. Jag är ofta trött efter jobbet och skulle gärna gå och lägga mig, men det skulle vara dumt att göra det eftersom jag då skulle vara ännu piggare när det väl är dags att gå och lägga sig på kvällen. Jag blir alltid pigg på kvällen även om jag inte vilar något efter jobbet, särskilt om jag går och tränar.

Det skulle också vara skönt att få vakna i sin egen takt. Nu vaknar jag, äter frukost och klär på mig som i en dvala och vaknar inte till ordentligt förrän någon gång efter lunch. Jag gillar inte heller att behöva skynda mig på morgon, vilket jag alltid måste göra. Därför tänker jag mig att det skulle vara bra att ha hela dagen till förfogande först och sedan gå till jobbet på natten. Jag skulle inte vilja jobba kväll, för om det är något bra på TV så är det på kvällen. Och om jag jobbade natt så skulle jag jobba när W sover och han skulle jobba när jag sover och då skulle det egentligen inte blir så stor skillnad. Och nu slår det mig att vi inte skulle behöva någon dagmatte i så fall. Hmm... Jag tror inte att det finns något jobb som jag skulle vilja ha nattid, men jag tror ändå att det skulle passa mig.

Middagen på Plock:

Av: Mark Haddon

15-årige Christopher har Asperger. När grannens hund blir mördad bestämmer han sig för att ta reda på vem som är mördaren, och på inrådan av sin lärare skriver han samtidigt en bok om mysteriet.

Boken är enkelt skriven, med tydliga beskrivningar av vad som händer, utan att urskilja vad som är viktigt och vad som inte är det. Antagligen för att efterlikna hur det kan vara i huvudet på någon med Asperger. Till en början gillar jag det speciella språket, men jag tröttnar efter ett tag. Jag är nog mer förtjust i böcker med ett mer målande och flytande språk.

Under sin jakt på grannhundens mördare får Christopher reda på mycket mer än så. Boken är både rolig och tragisk.

FILMTIPS

Genre: Drama

Från: 2004

Längd: 113 min

Kända skådisar: Ashton Kutcher

Handling: Evan Treborn drabbas under sin uppväxt av flera trauman och blackouter, som ofta händer när han känner sig stressad. När han som vuxen försöker hitta en lösning till sina emotionella problem upptäcker han att han kan resa bakåt i tiden när han läser sina gamla dagböcker. Han använder tidsresorna för att ändra saker som hände under hans barndom, och orsakar därmed de blackouter han upplevde då. Det visar sig dock att de ändringar han gör påverkar hans framtid, och tvingar honom till att resa tillbaka fler gånger för att rätta till andra händelser. (Källa: Wikipedia)