Den här gången kom det två sällskap och enligt mäklaren verkade ingen av dem direkt intresserade. Hon kommer att ringa dem imorgon för att höra efter, men det lät inte särskilt lovande. Innan första visningen kändes det som att vi skulle ha en väldig otur om det inte blev någon budgivning, men nu känns det istället som att vi ska ha en väldig tur om vi ska få lägenheten såld. Det som är mest förvirrande är att vi har flera grannar som säljer nu och alla deras lägenheter går upp ganska mycket, och vår hittar inte ens en köpare.

Idag visade sig lägenheten verkligen från sin bästa sida. Allt var snyggt inne, inget luktade illa i trappuppgången, solen sken in och balkongen hade nyplanterade blommor i blomlådan. Men allt det spelar ju ingen roll om folk inte kommer och tittar.

Nu funderar vi på att sätta ut lägenheten till fast pris. Jag har kollat på hemnet och det finns många 1:or ute nu, och flera i vår storlek och prisklass har legat ganska länge på hemnet. Med fast pris (och då höjer vi priset i så fall) så är det bara att låta den ligga, vänta och hålla tummarna. Till sist kommer vi att få den såld, det känner jag mig ganska säker på. Och när vi får det så blir det till ett bra pris. Sedan vi köpte den så har den dubblerat sitt värde.

Det finns ju fortfarande en mikroskopisk chans att något av sällskapen idag faktiskt är intresserade, även om det inte alls är troligt. Och det finns en fördel med att inte få lägenheten såld och det är att vi kan ta riktigt god tid på oss att flytta ur.

På eftermiddagen när jag var på jobbet idag så upptäckte jag att det regnade (inte duggade, utan regnade rejält) och jag hoppades att det skulle hinna sluta innan det var dags för mig att bege mig hemåt. Men inte då. Förra veckan hade jag regnjackan med mig flera dagar utan att egentligen behöva den, men idag hade jag den såklart hemma. Kanske blev jag lurad av gårdagens fina väder, kanske var det för att jag hade hängt in den i garderoben inför gårdagens visning, hur som helst så ägnade jag den inte en tanke när jag cyklade iväg i morse. Men jag hade paraply med mig.

Jag hade alltså två alternativ när jag skulle hem. Jag funderade ganska länge på om jag skulle strunta i cykeln och gå hem med paraply (eller kanske försöka leda cykeln) eller om jag skulle trotsa regnet och cykla hem ändå. Jag bestämde mig för att jag hellre kom hem snabbt och blöt. Jag kan ju byta om när jag är hemma, på väg till jobbet skulle jag inte gjort samma sak. Jag kom hem helt genomblöt. Jackan var så blöt att tröjan också var blöt under jackan och det rann om håret som om jag hade duschat. Men jag bet ihop.

Och då när jag cyklade hem så tänkte jag på att det var precis som på vintern. Jag trotsar vädret, biter ihop och tänker på annat. Går in i ett happy-place och låtsas inte om vädret omkring mig. Jag vet inte vad som är värst; att vara ute i spöregn utan regnkläder eller att vara ute i iskyla med vinterkläder. Jag tror faktiskt att jag tycker sämre om vinterkylan. Det är värre att frysa (alltså frysa så att benen domnar bort och fingrarna gör ont) än att vara blöt (regnet idag var inte kallat och jag frös aldrig). Dessutom varar vintern mycket längre. Jämfört med vinter så var det inte så farligt idag när jag cyklade hem, jämfört med sommar så var det hemskt.

Nu har vi haft en tredje visning på lägenheten och det kom fyra sällskap. Det hade varit bättre om det hade kommit fler, mäklaren lät inte helt nöjd. Av de fyra hade tre av sällskapen tittat runt mycket och varit på flera visningar idag. Det är inte bra, då kom de inte på vår visning för att de är intresserade av vår lägenhet utan för att de "tittar runt". Det fjärde sällskapet tyckte mäklaren verkade intresserade och förtjusta i lägenheten, men det som talade emot där var att det här var deras första visning.

Det känns ju inte som att det kommer att komma fler sällskap på visningen på tisdag eftersom det är en tisdag. Jag tror att de flesta går på visningar på söndagar. Det skulle vara skönt att få lägenheten såld den här omgången.

FILMTIPS

Genre: Drama

Från: 2008

Längd: 98 min

Kända skådisar: Maria Lundqvist, Vera Vitali

Handling: "De ofrivilliga" är en film om människors, kanske framförallt oss svenskars, rädsla för att inte passa in. Vad händer när någon säger ifrån eller gör något oväntat? Ruben Östlund svarar på frågan oerhört träffsäkert och ger dig en underbar filmupplevelse.

En lärare i fikarummet. En tonårstjej i en park. En kvinna på en buss. En äldre man på ett 60-årskalas. En kille på återträff med sitt gamla grabbgäng. Vad har de gemensamt? Inget, förutom att de alla tvingas underkasta sig gruppens obevekliga mekanismer. Regissören och manusförfattaren Ruben Östlunds nya film DE OFRIVILLIGA ger en omskakande och träffsäker bild av individens oförmåga att välja fritt under inflytande av en grupp. I fem separata episoder målas händelser upp som lockar till skratt, eftertanke och igenkänning. De enskilda individerna upplever att de inte har något val, men deras "ofrivilja" att välja får konsekvenser. (Källa: cdon.com)

Filmen var Sveriges Oscarsbidrag 2008.

Jag är imponerad av att alla skådespelare i den här filmen uppträder så naturligt att man får känslan av dokumentär, eller till och med att de är smygfilmade eftersom kameran ofta placerats så att personerna inte helt syns i bild.

Jag har blivit förtjust i ett märke som heter "jane iredale". Det började med att jag fick prova lite av syrrans lip gloss när hon gjorde sin brudsminkning inför sitt bröllop. Jag använder läppglans varje dag, för jag tycker att läpparna blir alldeles för torra annars, och det finns väldigt många dåliga läppglans och inte så många bra. Jag kände direkt att jane iredale hade ett bra läppglans.

Sen när Wilma tuggade sönder det läppglanset som jag var mest nöjd med i somras så bestämde jag mig för att köpa ett av jane iredale. Jag letade igenom hela stan, men affärerna inte bara inte hade det, utan hade inte ens hört talas om märket. Jag fick åka till Göteborg för att köpa det. Men väl där så blev jag så inspirerad av säljaren att jag köpte ett läppstift istället för läppglanset som jag hade tänkt mig. Jag gillar egentligen inte läppstift och ångrade mig när jag kom hem. Men jag tycker bättre och bättre om det där läppstiftet och nu gillar jag det verkligen. Jag är glad att jag köpte det.

Och sen hände en knasig sak när jag var hos hudterapeuten idag. När jag skulle betala för min ansiktsbehandling, och en dermalogica peeling som jag också behövde, så slängde hon fram en liten prov-mascara som jag fick med. Av märket jane iredale! Jag ställde massor av frågor och tittade igenom hela dera sortiment. Den nyansen som jag ville ha på läppglanset hade de inte inne, men det slutade med att jag bad henne beställa det åt mig. Nu ska jag använda upp alla läppglans som jag redan har och sen ska jag bara använda jane iredale i fortsättningen.

Jag gick in på min hembank för att kolla utgifterna från mitt och W's gemensamma konto och upptäckte den skrämmande posten "Bubbel i vask" -1250kr. Vad är detta? Min första tanke var att vi hade blivit lurade av någon restaurang vi varit på i Göteborg (eftersom datumet typ stämde överens med när vi var där). Smart, tänkte jag. Det går ju aldrig att bevisa att vi inte ville vaska en flaska. Och det var ju inte direkt det billigaste bubblet heller.

Men sen kollade jag upp det lite noggrannare. Det visade sig att det var betalningen som jag gjorde till VVS-snubben som var här och rensade vår vask för att den bubblade/gurglade när grannen spolade vatten. Lättnad.

Jag undrar vad vår bankman kommer att tro när han kollar vår ekonomi inför att ge oss lånet till betalningen av nya lägenheten och han hittar -1250kr på Bubbel i vask...

Jag har sett många filmer nu på kort tid, och varit på bio tre gånger på två veckor. Jag har sett Super 8, Source Code, Horrible bosses, Rango och Let me in (Amerikanska versionen av Låt den rätta komma in), och jag kan väl mer eller mindre rekommendera dem allihop, utom möjligtvis Rango. Roligast var helt klart Horrible bosses.

Av: Roslund & Hellström

Jag har lite svårt för vissa ord i den här boken, som plitar och snabbknullare. Jag tycker också att konversationerna känns overkliga och stela, korthuggna, som att inga skulle prata så på riktigt. Jag undrar varför två av personerna i boken heter Maria och en heter Marie.

Bortsett från det så väcker boken intressanta moraliska frågor.