Av: Dean Koontz

Den här boken har stått i min bokhylla i evigheter. Jag köpte den på en loppis för många år sedan, men har aldrig riktigt känt för att läsa den. Nu tog jag tag i det, mest bara för att bli av med den.

Till en början tyckte jag inte riktigt om den här boken. Jag tyckte att den var för lik andra Koontz böcker och att det kändes som att jag hade läst det förut. Jag tyckte att stilen och språket i boken kändes gammalt, den är skriven 1980. Jag tyckte att den kändes för lång, att det var för mycket onödiga utsvävningar.

Men ju mer jag läste desto mer kom jag in i den. Visst är den förutsägbar, framförallt för att läsaren får reda på saker innan huvudpersonerna i boken, men efter ungefär halva boken tyckte jag att den började bli ganska spännande. Gillar man Dean Koontz så gillar man den här.

Middag igen, den här gången med jobbet. Vi firade att några har fått riktigt bra befordringar. God mat, och trevligt att sitta och prata lite med arbetskamraterna efter jobbet.

Jag tycker verkligen om styrelsen i min nya bostadsrättsförening och jag är glad att jag gick med. Nu ikväll var vi ute och åt middag tillsammans på Brasseri Höganäs. Kul att göra något tillsammans utanför styrelserummet.

Vad jag glömde nämna i inlägget om kryssningen igår var att de visade film på båten. Vi såg Niceville och jag tycker att filmen var trogen boken. Jag hade lite funderingar innan om vad de skulle ta fasta på i en film eftersom jag tyckte att det inte var så mycket handling i boken. Men en film blir ju såklart alltid "kortare" och då kunde de ta med mycket av det som hände i boken så kändes det som lagom mycket handlig för en film, och jag upplevde inte att jag direkt saknade något av det som var med i boken. Helt klart sevärd. Lite knasigt att Skeeter, som beskrivs som ganska ful i boken, faktiskt var ganska söt i filmen.

Jag och W stack till Tallinn över helgen. Både för att komma iväg ett tag och få tid att slappna av, och för att inhandla alla julklappar. Det blev en lyckad helg. Och vi hittade julklappar till alla som vi ville köpa till.

Själva resan blev något gungig på vattnet mellan Åland och Tallinn. Som tur är blir varken jag eller W åksjuka, men det var ändå svårt att sova på vägen dit när man så fort man börjat somna till väcktes antingen av en stor våg som gjorde att man nästan lättade från sängen eller av att något i hytten ramlade ner på golvet.

I Tallinn åt vi, precis som sist, frukost på Wayne's. Där hade de en supergod kaka som var som en brownie med någon kräm och krossad polkagris på. Det borde de börja med i Sverige också.

Vi var även in en sväng på en bar med Depeche Mode tema. DM baar hette den. Där spelade de bara Depeche Mode. Kul med fantaster som går all in.

FILMTIPS

Genre: Komedi

Från: 2010

Längd: 97 min

Kända skådisar: Torkel Pettersson

Handling: Utanför Jörgens Cykel sitter tre vänner. Jörgen är rädd för att bli lämnad, Juan oroar sig över hur labradoren mår, men Farsan, han är förträfflig. Han är snygg, lagar den godaste maten och vet vad en kvinna behöver. Snart ska han bli farfar också, till en perfekt liten pojke. Det är helt säkert. Men när han ger sig ut på jakt efter en härlig farmor är det inte mycket som går enligt planerna. (Källa: cdon.com)

Farsan är helt enkelt störtskön!

Ibland hittar man saker på Internet som gör att man skrattar högt framför datorn. Det här skrattade jag högt åt idag. We all been there...

Damn you auto correct!

Idag har jag varit på en heldagsföreläsning med Torild Carlsson. Det var verkligen inspirerande och han sa mycket bra saker. Det kändes som att jag skulle kunna sitta där hur länge som helst och lyssna. Han pratade framför allt om hur man coachar människor till att komma på vad de vill jobba med och att skaffa jobb. Jag tycker att han verkade vara väldigt duktig på det han gör och de som får coaching av honom måste känna sig lyckligt lottade. Jag önskar att jag kunde allt som han kunde och jag fick en väldig lust att jobba med yrkesvägledning.