Direktlänk till inlägg 25 januari 2012
Av: Hisham Matar
Det här är den första boken som jag har läst i manusform, alltså att hela boken är utskriven på A4-papper. Det kan vara anledningen till att jag aldrig fick riktigt samma känsla när jag läste som jag brukar få när jag läser pocketböcker.
I boken får man följa Nuri och hans familj och barndom. Nuris pappas försvinner spårlöst vilket Nuri tar väldigt hårt. Även om det är det centrala i historien så har jag svårt att sätta fingret på vad boken egentligen handlar om. Kanske är det relationen till Mona, kanske är det helt enkelt Nuris uppväxt. Det som står klart är att det är en bok fylld med kärlek, sorg och saknad.
Matar kommer från Libyen och även om boken ursprungligen är skriven på engelska så tycker jag att språket i den svenska översättningen känns annorlunda mot vad jag är van vid från svenska och amerikanska författare.
En sak i boken som jag tycker blir något rörigt är att de åker mellan olika länder och jag har svårt att hänga med i vilket land de för tillfället befinner sig i.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 |
||||||||
|