Ikväll kommer mina föräldrar hem till mig och W på besök. Det finns två anledningar till det här besöket. Det ena är att W fick en film av mina föräldrar i julklapp som de ville se, The King's Speech, och de tyckte att vi skulle kolla på den när vi var där över julen. Men eftersom vi har både bättre TV och bättre ljud hemma hos oss så tyckte vi att de kunde komma hem till oss och kolla på filmen istället. Den andra anledningen till att de kommer just den här helgen är att mamma fyllde år i veckan så vi passar på att slå två flugor i en smäll.

Innan vi titta på filmen ska vi bjuda på middag. Vi äter jätteofta hemma hos mina föräldrar så det blir kul att få bjuda igen.

Av: Niklas Rådström

Den här lilla boken, som kort och gott heter Stig, är en minnesbok om författaren och konstnären Stig Claesson. Innan jag började läsa boken hade jag ingen aning om vem Stig Claesson var och nu när jag har läst boken tycker jag fortfarande inte att jag vet vem han var, men har i alla fall en uppfattning om hur han var (åtminstone som vän till Niklas). Jag känner inte något intresse för att ta reda på mer om Stig, som jag kan göra ibland när jag har läst en bok om en person som jag inte kände till från början.

Boken är skriven av den nära vännen Niklas Rådström och helt ur Niklas perspektiv får man läsa om hans olika träffar och aktiviteter med Stig. Jag tycker att boken handlar om, och säger, minst lika mycket om Niklas. Jag får ibland känslan av att boken var Niklas sätt att skriva av sig och samla sina tankar efter vännens död.

Hela boken, på endast ca 160 sidor, är en enda lång text utan kapitelindelning, med nedslag i olika anekdoter.

För någon som vet vem Stig Claesson var tror jag absolut att det här kan vara en intressant bok att läsa, men mig gav den ingenting.

En av mina absoluta favoritserier är amerikanska The Office. Jag har sett flera av säsongerna flera gånger och tittar just nu på säsong 7. När jag fick höra att Sverige skulle göra en svensk version av serien då blev jag väldigt oroad. Jag tycker inte att svenskar är lika bra på att få till den där dokumentära känslan, utan att få det att kännas skådespelat. (Utom möjligtvis i Ulveson & Herngren som jag tyckte var väldigt roligt.) Jag frågar mig också varför det behövs en svensk version när den amerikanska redan finns och är helt klockren. Jag hörde ganska tidigt att Henrik Dorsin skulle spela chefen, och, ja, han är bra tycker jag, men jag kan inte föreställa mig att han skulle göra det lika bra som Steve Carell.

Nu har jag sett första avsnittet och det räckte ju inte med att Dorsin spelade chefen, han gjorde det ju dessutom som Ove Sundberg. Ove var rolig i Solsidan, men nu blir ju Kontoret som en spin off på den, och för mig känns det som två i stilen väldigt olika serier.

I Kontorets första avsnitt tycker jag att Ove Sundberg var den enda som var roligt, de andra såg man inte så mycket av. För att vara en svensk serie var det helt okej. Hade inte The Office funnits hade jag nog gillat det här, men nu efter första avsnittet hade jag bara känslan "ja, den var bra, men ta den som det är istället" och var tvungen att kolla på ett The Office avsnitt direkt efteråt.

Jag tänkte att jag skulle köpa något speciellt till W till Alla hjärtans dag för att jag var borta på middag med jobbet hela kvällen. Av en slump hittade jag något så fantastiskt som fruktblommor på Internet och slog till direkt. Jag valde en valentin-uppsättning med hjärtformade ananasbitar och jordgubbar. Vissa av jordgubbarna var dessutom ringlade med vit och mörk choklad.

Även jag smakade såklart av frukten och den var alldeles färsk och saftig, och chokladen var supergod och smakrik och passade perfekt ihop med jordgubbarna. Mums.

Av: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Cirkeln är en bok som jag har hört talas om från lite alla möjliga håll innan jag nu till sist bestämde mig för att läsa den. Jag hann bara öppna den så märkte jag att den gick ut hårt och helt i min smak. Jag läste de 100 första sidorna av bara farten innan jag var tvungen att lägga den ifrån mig. Det märks att det är en ungdomsbok, men jag tycker inte på något sätt att det gör den mindre läsvärd. Snarare så hjälper det till att göra att man kan få upp ett ganska högt lästempo och det är lätt att komma in i boken.

Cirkeln handlar om ett gäng gymnasietjejer i ett litet samhälle där ondskan har vaknat. Det visar sig att de här tjejerna är utvalda för att bekämpa ondskan och de besitter olika egenskaper som de övar sig på att bemästra. Men de måste inte bara öva sig på att hantera sina nyvunna krafter, de måste också försöka stå ut med varandra.

Cirkeln är första delen i en triologi och del två Eld ska komma nu i april. Jag längtar efter att få läsa den och följa de här tjejerna en bit till på deras resa. Men handlingen i Cirkeln avslutas i Cirkeln och man kan absolut läsa den som fristående. Det är upplagt i boken för en fortsättning och pratas om kommande äventyr, men man lämnas inte med en cliffhanger.

REKOMMENDERAR

Den här helgen har varit riktigt skön. Och det bästa av allt, den är inte slut än. Jag vaknade tidigt imorse, trots att jag låg och läste fram till 02.30 igår, och har redan hunnit med allt som jag brukar hinna med under en söndag och klockan är inte ens 14 än. Gått promenad, varit och veckohandlat, tvättat, vattnat blommorna och fixat naglarna. Jag antar att det är solen som gör det. Det är lättare att vakna när det börjar bli ljust i sovrummet och med mer energi så blir det mer gjort. Härligt.

I fredags såg jag filmen Apflickorna. Nej, den var ingenting för mig. Jag tänkte att jag skulle gillade eftersom tjejerna i filmen håller på med voltige, men det räcker inte med att lägga miljön till ett ridhus för att en film ska bli bra. Den var precis så där tyst och långsam som jag tycker att svenska filmer brukar vara. Knappt några repliker utan bara korta kommentarer till varandra. Om man vill se spänd erotisk stämning mellan två tonårstjejer så kunde man titta på Fucking Åmål 1998 istället. Däremot så var lillesyrran i filmen bra. Hennes försök att förföra den många år äldre Sebastian var riktigt roliga och hon som spelade rollen gjorde det riktigt bra med tanke på hennes ålder.

Igår var jag och W hemma hos mina föräldrar och arbetade i studion som vi har byggt upp där. Det börjar likna något med låtarna nu. Det är bara en låt kvar nu som sången inte är helt klar på.

Efter våra inspelningar tittade vi på Melodifestivalen. Jag förvånades av att 5 av 8 låtar var på svenska och jag blev glad att den ena låten som vann var riktigt bra. Den där Shout it out.

Men det bästa av allt som jag har gjort den här helgen är att jag äntligan har köpt nya träningsskor. Det har jag haft som lågprioritet i säkert ett år och nu blev det av.

Jag förstår mig inte på min egen kropp när jag kan sitta på ett 2 timmars möte och nästan somna och sedan få en 50 minuters avslappningsmassage utan att känna mig det minsta trött.

Plötsligt lade jag märket till att jag tycker att jag har börjat känna mig lite piggare på dagarna. Det är inte kolsvart ute längre när jag går till jobbet, inte ens när jag går hem. Jag antar att det är den lilla detaljen som har gjort att jag har mer energi nu än vad jag har haft under hela hösten/julen trots konstant knaprande av D-vitaminer. Och till min fasa läste jag nyligen i en artikel på Aftonbladet att kosttillskott och vitaminer inte alls är bra, utan till och med förkortar livslängden. Kan det verkligen stämma? Hur kan forskningen gå så isär??