Av: Monica Ali

Det var när ukrainaren Yuri hittades död i källaren till köket där Gabriel är köksmästare som saker börjar gå utför för Gabriel. Visst låter det sännande? Men det blir egentligen inte mer spännande än så. Av bokens 500 sidor skulle man kunna korta ner den med 400. Det tragglar på, boken igenom, med samma intriger; Yuris besvärande död, Gabriels döende pappa, problemen i förhållandet till flickvännen Charlie, drömmen om en egen restaurang och det dåliga samvetet när det gäller flickan Lena. Man kan läsa de första 50 sidorna och sedan de sista 50 och ändå få en ganska bra bild av boken.

Boken innehåller ganska många namn, det är många som jobbar i köket. Trots att jag verkligen försöker hålla reda på vem som är vem så är det svårt. Sen ger jag upp och upptäcker att det spelar ingen roll i förståendet av boken vem som är vem av de som jobbar i köket.

Jag tycker att den här boken var deppig, långtråkig och ointressant och karaktärerna sysslar med alldeles för mycket sidodiskussioner för min smak.

Åh, fy fan vad jag är förskyld. Sist jag var så förskyld så att jag behövde stanna hemma en dag från jobbet var hösten 2010. Ett och ett halvt år sedan. Då behövde jag bara stanna hemma 1 dag och mådde inte alls så dåligt som jag gör nu.

Det här började med att jag kände mig hängig redan i söndags. Jag skyller på att jag var i Göteborg bland okända bakterier över helgen. Under måndagen blev det värre och på tisdagen orkade jag inte stanna hela dagen på jobbet utan var tvungen att gå hem efter drygt halva dagen. Då trodde jag att jag bara behövde stanna hemma på onsdagen så skulle jag vara frisk sen, det är så det brukar vara om jag väl blir förskyld. En utslagen dag och sedan typ återhämtad. Men igår mådde jag ännu värre än innan, orkeslös, utmattad, ont överallt och hur snorig som helst. När hela dagen hade gått och jag inte mådde ett dugg bättre på kvällen så insåg jag att jag skulle behöva vara hemma idag också. Men jag trodde definitivt att jag skulle vara bättre när jag vaknade i morse. MEN DET VAR JAG INTE. Nu orkar jag inte med det här mer. I morse vaknade jag med ont i halsen + samtliga symptom från innan. Nu är det när det är torsdag kväll känner jag mig fortfarande inte bra, men möjligtvis lite, lite bättre. Jag hoppas att det inte bara är inbillning och Ipren som gör att jag känner så. Jag blir hemma i morgon också. Så här många dagar i rad har jag nog aldrig varit hemma från ett jobba förut.

Det absolut värsta med att vara sjuk är att jag missar så himla mycket. Inte bara på jobbet, det går ju inte att göra något här hemma heller. Den enda fördelen som jag kan komma på är att jag har kommit ikapp lite med mitt filmtittande. Jag passar på att se en hel del film nu, det är typ det enda jag orkar. Till och med att läsa är lite för jobbigt, annars så önskade jag att jag kunde använda den här tiden till att läsa lite mer böcker.

I kväll spelar Karl Bartos på en krog här i närheten. W är DJ för kvällen (före och efter spelningen) och jag står på gästlistan. FAN. Vad är väl en bal på slottet... FAN, FAN, FAN!

W beställer musikgrejer på Internet. Nu senast beställde han något kort till datorn. Själva kortet är inte särskilt stort, men det kom i en rejäl låda.

Den där låten med Ansiktet, Äckligt, jag kan ju inte låta bli att bli nyfiken på mer exakt vad det där äckliga är. Jag har tittat på videon utan att bli klokare av det. Men jag tror att jag kanske har hittat några ledtrådar i själva texten.

"Jag blev tagen på sängen, baby"

"Så uppkörning är vad hon föreslog, Och jag, jag lägger inte in något veto"

Hela texten:

Börja med att jag var ute en kväll
Med en brud som jag träffat och som bjudit på dejt
Vi drack en flaska vitt, åt en bouillabaisse
Drack en liten drink, men vi hoppade dessert
För hon sa: ‘Nu vill jag ha dig, baby’
Jag sa: ‘Jag är här det är bara ta mig, baby’
Så vi hamna hemma hos henne
Plötsligt låg jag bakbunden naken i sängen
Hon sa: ‘Nu tar jag dig till himlen’
Ska bara upp och hämta en och annan sak på vinden

Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby

Veckorna gått rätt så fort
Jag har fått fett mycket gjort
Men jag känner mig rätt äcklig
Jobbat från morgon till kväll
Längtar till kommande helg
Då jag får komma hem till dig
Vi kan ta vid där vi sluta förra veckan
Låt mig bara få ta en dusch
Sen gör vi det där som är uteslutet för de flesta
De dom tycker är överkurs
Men jag vill ha mer än en körlektion
Och jag, och jag tror faktiskt jag är redo
Så uppkörning är vad hon föreslog
Och jag, jag lägger inte in något veto

”Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby”

Ställer inga krav, krav, krav
Säger aldrig nej, nej, nej
För du vet vad jag vill ha, ha, ha
Så du får göra vad du vill med mig

Jag ställer inga krav, krav, krav
Säger aldrig nej, nej, nej
För du gillar det så bra, bra, bra
Så när du får göra vad du vill
(Nånting äckligt med dig)

”Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby”

Jag har varit i Tuve idag på ett mysigt café med soppbuffé. Jag gillar soppor, jag tycker alltid att de är goda. Det verkar vara svårt att misslyckas med en soppa. På caféet som vi var på fanns det broccolisoppa och fisksoppa, båda var goda men broccoiln ett strå vassare.

Gårdagen har jag ägnat åt shopping på NK i Göteborg för presentcheckar som jag fått av syrran som tack för min insats som brudtärna förra året. Vi gick runt och kollade utbudet och på översta våningen upptäckte jag till min glädje att Desigual fanns. Då blev det lätt att välja affär och jag köpte en klänning där. Jag köpte också (inte på Desigual alltså, men på NK) två olika sorters te och för de sista pengarna en skål som jag tyckte var fin, men som jag egentligen inte kunde komma på något användningsområde för. Men när syrran föreslog att jag kunde äta glass ur den kändes det direkt helt rätt. Nu håller hon på och tillverkar glass i deras glassmaskin, det blir glass med daim i. Den glassen tänker jag äta ur min nya skål till finalen ikväll.

Av: Sofi Oksanen

Utrensning utspelar sig till största delen på en gård i Estland och handlingen hoppar fram och tillbaka mellan olika år. Precis min typ av bok egentligen. Men något gör att jag aldrig riktigt fastnar för Utrensning.

Jag vet inte varför, men jag hade fått för mig att Sofi Oksanen bodde i Sverige och hade skrivit boken på svenska. Jag tror att jag inte kunde föreställa mig att en bok om Estland hade blivit populär i Sverige annars. Men någonting med språket i boken gjorde mig misstänksam och en bra bit in i boken så kollar jag upp originaltiteln, vilket visade sig vara Puhdistus. Jag har nämnt förut att jag kan ha svårare att ta till mig böcker som inte är skrivna med svenska eller engelska som originalspråk, jag vet inte varför det är så, antagligen bara ovana. Det gäller naturligtvis inte alla andra böcker på annat språk än svenska eller engelska. Och menar jag alltså att engelska böcker översatta till svenska går lika bra att läsa både på svenska eller engelska.

När jag närmade mig slutet av boken upptäckte jag en bild av Oksanen på sista pärmsidan och då blev jag väldigt fundersam. Hon ser ju hur cool som helst ut, jag tänker mig att hon borde skriva en helt annan typ av bok. Författaren till Utrensning hade jag mer tänkt mig som en kvinna i 60-års åldern som flytt från Estland till Sverige och skriver en bok om eländet.

Jag vet att många tycker att Utrensning är väldigt bra och den har fått många hyllningar, men för mig funkar det inte. I don’t get it.

Idag har jag suttit på fortbildning hela dagen på jobbet och lyssnat på 9 stycken presentationer. Det var matnyttigt, men jag kände mig ganska mör i slutet på dagen. Och då var det bara att gå hem och vända för att jag skulle på en kurs 17.30 om hur man blir en säkrare styrelseledarmot. Jag var rädd att jag skulle somna, men det var ingen risk. Det var faktiskt en riktigt bra kurs, men det trodde jag inte från början. Förutsättningarna verkade inte lovande.

Det började när jag fick kallelsen för en vecka sedan. Där stod det dag, starttid och plats och en kontaktperson med mobilnummer. Bristfällig information tyckte jag och svarade på mailet som var skickat från en admin-adress. Efter flera dagars väntan utan svar ringde jag till kontaktpersonen. Hon visste först inte vilken kurs jag pratade om, vilket jag tyckte var mycket märkligt, men sen kom hon på det och jag fick veta att den skulle hålla på ända till kl 21.00 Jag är van vid ordentliga kurskallelser med starttid, sluttid, dagordning, information om fika och till och med deltagarförteckning. 

När jag kom till kursplatsen var det inte lätt att hitta till själva lokalen. Knappt någon information där heller, men jag lyckades leta mig fram med hjälp av en receptionist som jag hittade en våning upp. Många satt redan på plats när jag kom och kursledaren stod beredd att börja. Det såg ut att vara en torr gubbe tyckte jag, men efterhand tyckte jag att det var en ganska skön typ. På utsatt tid drog han igång med kursen. Vi deltagare fick inte presentera oss och satt bara där utan aning om vilka alla var. Kursledaren sa till en början inget om vi fick ställa frågor, men sa efter ett tag att vi gärna fick fråga. Hans slides såg ganska tråka ut, utan bilder och vissa med ganska mycket text. Till en början läste han bara utantill eller sa till och med "ja, ni kan ju läsa själva". Han kastade ut frågor som man inte fick en chans att fundera över innan han hade svarat på dem själv. Och han sa efter var och varannan mening "Inte sant?" utan att invänta medhåll. Men jag tyckte att han var rolig för han var ganska bra på att trycka till deltagare som kom med korkade frågor.

Ungefär halvvägs in i kursen fick vi fika och mackor och det var tur för jag hade hunnit bli ganska hungrig, och jag tycker att stämningen kursdeltagare emellan blev lite mer avslappnad efter det när vi hade fått chansen att prata med varandra. Jag tycker också att kursledaren mjuknade upp mer och mer under kursen gång. Det kom många bra frågor och han hade många bra svar. Det var väldigt lärorikt och de där 3,5 timmarna bara försvann. På slutet blev det ont om tid. Ingen hade berättat för honom att om tiden tar slut så är det bättre att avsluta än att hasta igenom de sista slidsen i ett rasande tempo. Vi hade fått alla slides på papper och kunde följa med i presentationen och när han avslutade var det fortfarande ganska många bilder kvar. Men innan han bröt så hade han ändå skyndat igenom flera och dragit över på tiden. Sammanfattningsvis så var det en märklig, men väldigt bra kurs. Jag tycker att jag lärde mig massor.