Det är det bästa. Sitta och snacka andra saker än jobbet, utanför jobbet. Blev bjuden på supergod LCHF-middag med dessert. Hur gott som helst. Funderar på om jag ska ta mig an det här med LCHF, alla rätter verkar så himla goda.

Igår var jag på ett 15-års jubileum för utbildningen som jag gick som nu firade 15 år. Det kändes bra att vara tillbaka. Trots att lokalerna är andra än de som utbildningen höll till i när jag gick den så känner jag mig hemma där. Jag har varit på besök i de nuvarande lokalerna några gånger tidigare. Det var verkligen kul att träffa gamla klasskamrater och helt nya personer som också gått utbildningen. Det gick snabbt att falla in i det gamla tänket och kreativiteten flödade som vanligt. Jag tycker att hela utbildningen har en så otroligt inspirerande miljö och jag fick sån lust att bara gå därifrån och ta tag i saker.

En jobbgrej gjorde att jag fick chansen att följa med på bio och se The Descendants. Jag kan inte vara helt säker, men jag tror faktiskt att det är första gången i mitt liv som jag är på bio två dagar i rad. Den här gången var det ingen risk att jag skulle råka somna till.

Jag tyckte om filmen. Jag visste inte så mycket om den innan, men jag hade fått för mig att det skulle vara en komedi. Visst hade den en hel del komiska inslag, men framförallt var det en ganska sorglig film. Den utspelar sig på Hawaii och handlar om en man vars fru ligger på sjukhus efter en olycka. Det jag särskilt gillar med filmen är att inget är bara gott eller bara ont. Det finns tradegier även på paradiset Hawaii, de stackars döttrarna som har en mamma i koma har den ena knarkat och den andra mobbat, killkompisen verkar vara riktigt knasig men har också haft det tufft, otrevliga morfar har det tugnt med dement fru och nu dotter i koma, mannen har tagit för lite ansvar med barnen och jobbat för mycket, och inte ens mamman i koma får vara perfekt. Man får veta mer och mer om henne och hon åker på en del utskällningar där i sjukhussängen.

Filmen fick 5 Oscarnomineringar och vann 1 Oscar för bästa manus efter förlaga.

Efter att vi hade sett filmen var vi några stycken som gick vidare till ett café för att diskutera den. Jag tycker alltid om att diskutera filmer som jag har sett eftersom det kan ge nya infallsvinklar, och det är kul att höra hur andra har uppfattat filmen. Jag tycker att samtalet blev riktigt givande och jag tror att det gjorde att jag tycker ännu bättre om filmen.

Nu är äntligen årets två värsta månader över. Nu är det nedförsbacke mot våren, hoppas jag. Det kan ju smälla till och bli kallt och snöigt även i mars, men jag tror faktiskt att det värsta är över nu. Jag har svårt att föreställa mig att mars skulle kunna bli en värre vintermånad än vad februari samma år har varit.

Jag är så otroligt nöjd med den här vintern. Jag har inte haft strumpyxor under jeansen en enda gång och förra året hade jag det i kanske två månader i sträck. Har jag väl börjat så är det svårt att sluta innan det blir så varmt att jag svettas av det.

Förrförra vintern var en riktigt vidrig vinter. Då hörde jag ett expertutlåtande på radion om att en sådan vinter sällan kommer ensam. Den följs alltid av en, oftast två, lika vidriga vintrar. Så jag var väldigt förberedd på likadant helvete den här vintern som vi har haft de två föregående. Gissa om jag känner mig nöjd med hur det blev! Jag är beredd att leva med de här tråkiga svenska tvåveckorssomrarna om vintrarna alltid fick vara så här milda och lätthanterliga.