Av: Linnea Willén

Jag kan inte sluta läsa. Jag vill inte sluta läsa. Jag läser den här boken ”i ett svep”. Det är en tunn bok, bara lite drygt 100 sidor, men ändå med mycket innehåll. Det är en sann historia om sexuellt utnyttjade Linnea som åker till Japan med sin kompis för att fly verkligheten och jobba som värdinnor på nattklubbar. Man skulle kunna tycka att det är en tung historia, men jag tycker på något märkligt vis att den är uppfriskande. Tänk att bara sticka iväg sådär, lämna allt bakom sig, inte bry sig, sluta försöka anpassa sig, reagera.

Linnea skriver väldigt bra. Hon skriver att hon skriver boken för att hon lovat sin kompis att berätta deras historia. Sådana böcker brukar inte sällan sluta i en litterär katastrof. Bara för att man har en historia att berätta så betyder det inte att man klarar av att berätta den. Men Linnea har språket på sin sida. Det bara flyter på när jag läser. Jag sugs in i historien. Tiden innan Japan, Japan och tiden efter Japan.

Jag imponeras av Linneas sätt att verkligen kunna sätta ord på situationer i relationer. Och på något obehagligt sätt tycker jag många gånger att jag kan känna igen mig. Jag förstår precis vad hon menar, precis så är det.

REKOMMENDERAR

Till min glädje upptäckte jag fyra harar ute på gården när jag tittade ut genom köksfönstret i morse. Till min förtvivlan upptäckte jag även snö. Till allas lättnad kan jag meddela att snön är försvunnan nu, men tyvärr hararna också. Jag var tvungen att filma dem medan jag hade chansen. Om någon tycker att det plingar till medan man kollar på filmen så behöver man inte springa och kolla sin egen micro, det var min som blev klar under harbesöket.