Jag har varit på bio och sett Titanic 3D och det är vissa saker som slår mig.

• Den är jävligt lång, men känns inte alls lång när man ser den.
• Den håller fortfarande, 15 år senare, skulle kunna vara inspelad idag.
• Det går att göra gamla redan inspelade filmer till 3D.
• Det måste ha varit ett helvete att faktiskt varit ombord på Titanic.
• Trots att jag redan vet hur den slutar vill jag att de ska få varandra på slutet.
• James Cameron vet hur man gör storfilmer.
• Jag kan nästan inte fatta att DiCaprio och Winslet bara är 21 och 22 år gamla när de spelar in filmen.
• Det är smart att låta filmen gå upp på bio igen nu när det är 100 år sedan skeppet sjönk.
• Jag tyckte att den var bättre nu än första gången jag såg den.

Det var väldigt länge sedan jag läste Extremely loud and incredibly close av Jonathan Safran Foer, men jag kommer ihåg att jag tyckte väldigt mycket om den och det är en av mina favoritböcker. När jag fick höra att det skulle komma en film så var det helt självklart att jag skulle se den. Tyvärr så kommer jag inte ihåg så jättemycket av handlingen ur boken, utan mest spridda detaljer, men så som jag kommer ihåg känslan och historiens kärna - det tycker jag att de hade fångat i filmatiseringen. 

Det är en sorglig historia, men också med små humoristiska inslag. Bara att Oskar behöver ha sin tamburin med sig överallt tycker jag lättar upp stämningen. Skådespelarinsatserna förtjänar också att uppmärksammas. Tom Hanks och Sandra Bullock är mycket trovärdiga som Oskars föräldrar. Max von Sydow är klockren som hyresgästen. Men filmens starkast lysande stjärna är Oskar själv - Thomas Horn. Utan en lika lyckad casting för den rollen så hade hela filmen fallerat.

Som vanligt får det plats mer i en bok än i en film och nu efter att ha sett filmen så får jag lust att läsa boken igen.

Den ridkurs som jag har gått i tre dagar, och som nu är slut, har verkligen varit bra. Det är alltid kul att rida, men ibland har jag tyckt att de här extrakurserna inte har varit tillräckligt utmanande. Den här terminen har jag kommit upp ytterligare en nivå i ridningen och i och med det så har andra kurser öppnat sig för mig. Från att förut ha varit den som har legat på högst nivå på en kurs så var jag nu den som låg på lägsta, och de här tre dagarna har varit otroligt givande.

Första dagen var det dressyr och vi fick galoppera en hel del. Bland annat flera varv på volt så att jag nästan blev yr. Dag två var det markarbete, alltså att man rider över bommar. Det roligaste på den lektionen var när vi räknade galoppsprång mellan galoppbommar och sedan försökte få ner antalet språng där emellan. Då gick det undan, kul var det. Och idag, sista dagen, var det hoppning. Eftersom vi bara var tre stycken så hann vi hoppa mycket mer än vad man vanligtvis hinner på den vanliga lektionsridningen där vi är nio stycken. Vi fick också hoppa högre än vad vi brukar göra på mina lektioner. Det var lite pirrigt först, men gick hur bra som helst. Det var kul att få utmana sig på det där sättet. Nu har jag träningsvärk i axlar och rygg.

Hemma och slappar hos mamma och pappa efter ett härligt bad i deras bubbelbadkar med ett glas rosé-bubbel på kanten. Och som pricken över i't, en badbomb med rosenknoppar.

Efter en kort arbetsdag är jag nu redo för långhelg. Jag har inte så jättemycket planerat, men det finns vissa saker som jag måste hinna med. Rida till exempel. Jag ska rida tre dagar i rad med start ikväll. Jag tycker alltid att det är givande att rida flera dagar i rad istället för bara en gång i veckan. Jag och W ska hem till mina föräldrar imorgon och hem till hans mamma på söndag. Jag hoppas även på att hinna med att städa upp lite i lägenheten, och helst läsa massor av böcker.

Det är bra att det är kort vecka den här veckan och att det är "påsklov" snart. 4 dagars helg istället för 2 = dubbelt så bra! Men tyvärr märks den här påskveckan redan av på jobbet, där det är ovanligt lugnt just nu. Alldeles för lugnt för min smak. När det inte finns ett konstant flöde av uppgifter, och helst lite blåslampa i baken, så går min hjärna ner i viloläge och varje liten grej som försöker ta den därifrån blir extra jobbig. Och det gör inte saken bättre att jag har haft det ganska lugnt på hemmafronten också den här veckan hittills. Det gör att den här korta veckan segar sig fram och känns som extra lång.

För flera år sedan var jag väldigt förtjust i datorpatiansen Spindelharpan. Jag spelade den så fort jag fick tillfälle, och jag var väldigt skicklig. Spelade jag med två färger så gick den ut i stort sett varje gång, oftast spelade jag med fyra färger och fick den att gå ut då och då då också. Sen glömde jag bort Spindelharpan...

Men så idag kom jag att tänka på den igen! Jag har spelat 12 gånger nu ikväll och till en början var jag lite ringrostig. Jag spelade med två färger och de första 9 gångerna gick den inte ut. Men jag kom ihåg mer och mer av hur jag brukade tänka och de sista tre gångerna löste jag den. Det är ett jättebra sätt att hålla hjärnan stimulerad. Snart är jag uppe på fyra färger igen.

Jag åkte ut med en kompis till skog för att promenera, men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Jag går oftast promenader på asfalt och tänkte att det skulle vara en kul omväxling med skog istället, men jag tror att vi var ute i lite fel årstid. Det var väldigt lerigt och halkigt och det dröjde inte länge förrän både Wilma och mina gympaskor var lika blötkladdiga. Och vi hann inte långt in i själva skogen innan vi stötte på en huggorm som hade lagt sig mitt över stigen. I rädslan för att hitta fler och med insikt om att det här kanske inte var en lika bra idé som det från början hade verkat vände vi snabbt om och gick tillbaka till bilen. Vi åkte hem till mig och drack te istället och hade det riktigt trevligt. Vi får göra ett nytt försök med promenerandet när det har torkat upp lite ute.