Wilma har verkligen fullt upp den här veckan. Hon har börjat på en fortsättningskurs i agility och första tillfället var i måndags. Hon har gått fortsättningskurs förut, och egentligen kan hon alla hinder, men för att få lite mer struktur på övandet så är det bra att anmäla sig till en kurs. Framförallt är det jag och W som behöver öva på handlingen (att visa henne hur hon ska springa banan). Så fort vi virrar till det minsta lilla så tappar hon fokus och hittar på själv.

Igår var vi ute hos hundklubben och körde agilitystafett på kul. I laglottningen drog motståndarlaget tre stycken klass 3 hundar och jag döpte snabbt vårt lag till The Underdogs. Men motståndarna hade även någon nybörjare som tog tid på sig och mitt och Wilmas lag gick segrande ur stafetten efter en väldigt jämn match.

På lördag ska Wilma på en agilityuppvisning. Jag har inte kollat upp så noga vad det handlar om än, men det är något ställe som har någon dag eller öppet hus typ och som tyckte att det skulle vara kul med några olika hundar som visar agility. Mer olik än Wilma är det svårt att bli, så vi åker dit och visar upp oss.

De här bilderna är från sommarens tävlingar där Wilma visade att på 6 lopp går det att diska sig i 4 och ändå tycka att det är jätteroligt. Låt er inte luras av den fokuserade blicken, hon springer efter en egen agenda.

Av: Markus Zusak

Boktjuven Liesel Meminger får en dag en anteckningsbok i vilken hon skriver ner sin historia. En bok som Döden sedan hittar och återberättar för oss läsare. Genom Döden får vi lära känna Liesel som växer upp hos fosterföräldrar i Tyskland under andra världskriget. Vi får lära känna hennes fosterföräldrar, vi får lära känna grannpojken Rudy och vi får lära känna juden Max som de gömmer i sin källare.

Zusak har en speciell berättarstil och bara det gör boken läsvärd. Men trots det fastnar jag inte riktigt för boken, och jag tror att det beror på den nazi-tyska miljön.

Jag har varit på bröllop i Nynäshamn över helgen. Jag tycker att Nynäshamn är en jättemysig stad så det är alltid trevligt att vara där. Och bröllopet var jättefint. En toppen helg helt enkelt.

Jag såg en jättefin dokumentär som heter Mannen från Jupiter. Den handlar om Hans-Erik Norberg som bygger en 6 meter lång lyxkryssarmodell i sin lägenhet. Dokumentärfilmaren Erik Strömdahl åker dit för att göra en dokumentär om modellbåten, men upptäcker en mycket mer tragisk historia när Hans-Erik berättar om sitt liv.

Hans-Erik föddes hjärtsjuk och fick under sin uppväxt inte lov att göra någonting för sina föräldrar. Han var mobbad och misshandlad och kände sig sviken av sina vänner. En dag bestämde han sig för att aldrig mer ha någon vän och lever sedan dess i sin lägenhet i Fittja där han bygger på sin lyxkryssare för att sätta mobbarna på plats.

Efter att ha bott i självvald isolering i sin lägenhet i 45 år får Hans-Erik kontakt med Erik Strömdahl. Det som förvånar mig mest är att Hans-Erik verkar så snäll, tillmötesgående och faktiskt levnadsglad. Filmteamet tar med honom för att träffa en gammal barndomsvän och åker med honom till Köpenhamn, vilket blir hans första utlandsresa någonsin. De går på tivoli i Köpenhamn och Hans-Erik säger själv att när han var där så hände det någonting med honom, något positivt.

Mellan filmteamet och Hans-Erik växer det fram en vänskap som man verkligen unnar honom och det känns hemskt att han under 45 års tid har intalat sig själv att han skulle ha det bäst utan annan mänsklig kontakt. Det är en dokumentär om ett tragiskt människoöde, men också om att det aldrig är för sent att ändra sin livssituation.

Den här domumentären ligger kvar hon svt play i drygt 20 dagar till så passa på att se den.

Tjejmilen har gjort om sina startgrupper. Jag är inte helt säker på att det är en bra idé.

Tidigare har man på plats vid starten samma dag kunnat välja vilken startgrupp som man vill starta i. Det var ett bra system tyckte jag. Antagligen tyckte arrangörerna inte att det var helt lyckat.

Nu ska man redan i anmälan välja startgrupp, och när en startgrupp har 2000 anmälda stänger den. Det finns 15 startgrupper och de 3 första är reserverade för de snabbaste löparna som springer med meriter från tidigare lopp. Av de övriga startgrupperna är det bara att välja. I teorin. Alla startgrupperna är "olika snabba". Nu kommer jag inte ihåg exakt hur det var, men typ startgrupp 4 är för dig som springer på 53 minuter, och sedan ökar tiden med 2-4 minuter för varje startgrupp. Jag räknar med att springa på runt 1 timme, det är min vanliga tid. Men jag anmälde mig sent, olika anledningar gjorde att det drog ut på tiden, och när jag till sist gjorde min anmälan var alla de snabbaste startgrupperna redan stängda. Jag fick anmäla mig till startgruppen "för dig som vill njuta av omgivningen i upp till 84 minuter". Dessutom vill de att man ska vara ärlig när man väljer startgrupp. Antingen är min startgrupp full med folk som tar 84 minuter på sig att springa 1 mil och som jag kommer att behöva kryssa mig runt för att kunna hålla ett normalt tempo, eller så finns det fler som jag, som anmäler sig sent, men som egentligen springer snabbt.

Jag tycker att de som hittade på det här nya startgruppssystemet har missat att tänka på följande:

• Bara för att man anmäler sig sent betyder det inte att man springer långsammare.
• Det kan finnas fler löpare som springer runt timmen därför borde det finnas flera startgrupper där. Man kan väl starta olika tider, men ändå få sikta på att springa på samma tid.
• Om man anmäler sig fler månader i förväg är det svårt att vara ärlig med vilken tid man kommer att springa på när det bara skiljer minuter. Det har mycket med dagsformen att göra.
• Nu kan det hända att det är ännu mer oordning i startgrupperna om den startgruppen man vill springa i är stängd och man tar någon annan istället.

Det kommer säkert att sluta med att jag tar mig runt på 84 minuter i alla fall. Först hoppades jag på att komma i mål under timmen, men det har jag gett upp för jag vet att det är ganska svårt att ta sig förbi folk längs banan. Det brukar kunna vara ganska tjockt med folk. Det har också gjort att jag lite har tappat motivationen till att träna, 84 minuter klarar jag ändå. Och det gjorde att jag med gott samvete kunde köpa Lady Gaga biljetter till kvällen innan.

Jag och W har tagit bilder till insidan av skivomslaget.

Jag var på Tom Tits Experiment i Södertälje idag och tittade på utställningen Body Worlds. Den består av människor som har donerat sina kroppar till utställningen och man/någon/"dom" har plockat ut olika kroppsdelar eller tagit bort skinnet från kropparna och arrangerat dem i olika poser. Man kunde titta på blodkärl, nervsystem, alla inälvor, inälvornas plats i kroppen, muskler och allt annat. Ganska intressant faktiskt.

Jag har börjat kolla på ett ganska roligt program på Kanal 5 play som heter Allt till salu och handlar om personer som köper, säljer och byter saker på Internet. Det handlar om i stort sett vem som helst alltså. I varje avsnitt brukar de också ställa frågor till folk på stan, och då undrar jag ibland lite hur folk tänker.

En fråga är: Vad skulle du inte kunna tänka dig att köpa på nätet?

Några vanliga svar har varit mat, husdjur, underkläder/kläder.

Jag har matkasse hemma. Då klickar man i på ICAs hemsida att man vill ha den och så levereras den till dörren. Supersmidigt, och som jag har förstått det så är det inte helt ovanligt med matkasse. Jag förstår inte varför de som svarar "mat" inte kan tänka sig det. Vad är det de har problem med?

När det gäller husdjur så skulle ju inte jag heller sätta mig ner vid en hemsida och klicka hem ett djur som sedan levereras i brevlådan. Men så går det ju inte till. Jag hittade Wilma på Blocket och det anser jag vara ett av mina bästa köp. (Den som säger att kärlek inte kan köpas för pengar har aldig haft ett husdjur.) Men även om man köper en hund från en kennel så är det nog ganska vanligt att man går in på deras hemsida först för att se om de har valpar till salu.

De som svarar att de aldrig skulle köpa kläder/underkläder måste ju tänka sig att de är begagnade. (Eller att de är osäkra på sin egen storlek.) Jag köper själv inte kläder på Internet (förutom en t-shirt med coolt tryck som present en gång) men jag trodde att Ellos och sådana sidor gick riktigt bra i Sverige. Det är ju en sak att säga att man inte gör det, men att säga att man aldrig skulle göra det... Varför inte? Jag är nyfiken på anledningen.

En annan fråga är: Skulle du kunna tänka dig att köpa något på nätet?

De flesta svarar ja, men ganska många svarar nej.

De som svarar nej kan alltså inte ens tänka sig att köpa något på Internet. Inte ens tågbiljetter? Biobiljetter? En resa? En prenumeration på en tidning? 

Mitt bästa köp: