Av: Anthony Capella

Det finns knappt en scen i den här boken där det inte lagas, eller pratas om, mat. Egentligen skulle det inte göra så mycket om det inte var för att alla maträtter och ingredienser skrivs på Italienska (vilket jag inte kan, och även fast det kommer en svensk översättning efteråt så blir det lite hackigt i läsandet med så många obegripliga ord), och jag känner avsmak för i stort sett all mat de lagar. De lagar unghare, dilamm, spädkalv, bläckfisk, griskind och inälvsmat som testiklar, hjärna, lever mm. Medan tjejen i boken som maten ska imponera på frossar i sig så mår jag nästan lite illa och undrar hur jag skulle ta mig ur samma situation om jag var i hennes ställe.

En annan sak som stör läsupplevelsen något är all Italienska. Förutom rätter och ingredienser så förekommer hela uttryck och meningar på Italienska, antagligen för att ännu mer bygga på den Italienska känslan (vilket på sätt och vis lyckas). I fotnoten kan man läsa den svenska förklaringen. Eftersom jag inte kan Italienska försöker jag inte ens läsa dessa meningar utan hoppar över dem helt och går direkt ner till fotnoten. Men en bit in i boken återkommer vissa uttryck och då får man inte en svensk översättning en gång till. Mot slutet av boken förekommer alla maträtter endast på Italienska och jag har inte längre sågon aning om vilken mat som lagas.

Historien handlar om amerikanskan Laura som är i Rom för att studera konst och som bestämmer sig för att bara dejta kockar, någon som kyparen Tomasso råkar höra. Eftersom Tomasso vill få Laura i säng så övertalar han vännen/kocken Bruno att i hemlighet laga mat i Tomassos ställe. Bruno blir förälskad i Laura och ställer upp för att åtminstone få laga mat åt henne, Laura blir förälskad i Tomasso tack vare maten, och hemlighetsmakeriet tas hela tiden till nya nivåer.

Boken går att lägga till genren romantik, men som romantisk historia är den inte särskilt märkvärdig. Om man ska läsa den här boken är det nog framför allt för att man är väldigt intresserad av Italiensk mat.