Direktlänk till inlägg 26 november 2012
Av: Jonas Hassen Khemiri
När jag börjar läsa den här boken blir jag väldigt förvånad; det här har jag läst förut. Det här påminner mig alldeles för mycket om Jonathan Safran Foers Allt är upplyst för att det skulle vara en slump. Visst älskade jag Allt är upplyst och tyckte att den var fantastisk och originell, men det känns inte lika nyskapande andra gången jag stöter på en bok som är uppbyggd på samma sätt.
I Montecore är det Khemiris pappas barndomsvän som skriver texten på sitt Google translate-liknande sätt. Och som skriver brev till Khemiri för att diskutera vad som har skrivits och vad som bör komma. Den tredje infallsvinkeln är texter som Khemiri skriver om sina minnen om sin pappa och sin barndom.
Jag blir trött, imponerad och road av språket i boken.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 |
6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 |
24 | 25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|