Av: Bengt Ohlsson

Det är något märkligt med den här boken, den lämnar mig helt oberörd. När jag läste den kunde jag inte riktigt komma på vad den handlade om, och när jag har läst klart kommer jag knappt ihåg den trots att jag nyss läste ut den.

Situationen i boken är i alla fall den att Marjories storasyster Miriam har försvunnit och därför får Marjorie bo hos sin faster Ilse ett tag medan hennes föräldrar letar efter Miriam. Ilse berättar ofullständiga sagor och historier för Marjorie och Marjorie berättar historier för Ilse för att få henne att skratta, men som inte alls är roliga.

Till en början tycker jag att boken verkar ganska lovande, men sen blir det lite för mycket sagor och promenader och tankar för mig, och lite för lite handling.

Jag vet inte om jag tyckte att den här boken var bra eller dålig. Just nu tycker jag ingenting om den. Kanske är det den typ av bok som växer ju längre tiden går efter att man läste den, att man tänker på den och den får landa lite, eller så är det den typ av bok som jag aldrig kommer att tänka på igen och glömma bort att jag ens läste.

Wilma är en väldigt morgontrött hund. Det händer aldrig att hon går upp före mig eller W. På helgerna kan hon ligga kvar flera timmar efter att vi klivit upp. På vardagarna ligger hon alltid helt stilla och knäpptyst under täcker och låtsas sova hur mycket W än ropar på henne och frågar om hon ska följa med till dagis. När han går till sängen och lyfter på täcker lyckas hon se jättetrött ut och fast han sätter på henne halsbandet så ligger hon kvar och blir helt platt och tung. W får bära henne ur sängen.

I morse när jag stod inne på toaletten och sminkade mig pratade jag med W som stod i hallen. Vi pratade om ljusinstallationen Allt ljus på Uppsala som vi tänker gå och titta på ikväll. Man kan gå en promenad anordnad av Friskis & Svettis så behöver man inte själv ta reda på var alla ljusinstallationer finns. När jag pratade med W så sa jag också "Vi tar väl med Wilma på promenaden, eller?" Och plötsligt händer något väldigt oväntat. Wilma kommer utlunkandes i hallen, sträcker på sig, ser lite förväntansfull ut och hoppar upp på en pall som vi har där hon får sitta när vi tar på henne koppel och halsband (när hon redan är vaken och inte ligger i sängen) och gör sig redo att följa med.

Hon måste ha legat och lyssnat på vår konversation men missat att promenaden skulle vara ikväll. Kul att hon vill följa med.

Idag har jag varit unghästmönstring på ett Islandshästscenter. Det var en kompis som skulle dit och hon frågade om jag ville hänga på. Det lät kul, så jag följde med. Det är som en utställning, det gick ut på att en domare tittade på hästarna och gav dem poäng. Mest var det hästar som i framtiden skulle användas i avel och hästar som var till salu. Jag tror att det inte var särskilt många där som inte hade en egen islandshäst, men det var kul att titta på alla gulliga hästar och föl.

För ett tag sedan fick W en inbjudan till en ny nattklubb som har premiär ikväll. Mingelbuffé, klassiska partyhits och liveband lät ju inte fel, så eftersom han fick ta med sig en vän så har jag ända sedan inbjudan kom varit inställd på att gå. Sen har en förskylning smygit sig fram under senaste veckan och i morse vaknade jag även med halsont. Ingenting som inte tillräckligt med Ipren, nässpray, halstabletter, Nipaxon och en rejäl grogg kan råda bot på, tänkte jag, men efter en hel del velande fram och tillbaka under dagen kom jag till sist fram till att det nog ändå var bäst att stanna hemma. Främst för att jag ska upp tidigt i morgon för att vara med vid en uppvisning av unga islandshästar, och att stå flera timmar i ett kallt ridhus är ingenting som jag känner för att göra både förskyld, trött och bakis.

Så jag offrade premiären för en hemmakväll med egengjord pizza och Roman Polanskis film The fearless vampire killers som musikalen Tanz der Vampire bygger på vilken jag såg i Berlin förra helgen.

Jag har jordnötter på pizzan om jag gör den själv. Låter helknasigt, men blir faktiskt riktigt gott.

Av: Monica Antonsson

Jag har hört talas om böckerna Gömda och Asyl, men jag har inte läst någon av dem. När Mia – Sanningen om Gömda kom ut 2008 kommer jag ihåg att jag tänkte att det var fånigt att lägga sig i en så gammal historia och dementera den. Att det var ett försök till att tjäna pengar på en annan boks framgång. Jag läste aldrig Mia – Sanningen om Gömda då. Men när jag nu fick tillfälle att läsa den tog jag chansen trots att jag trodde att jag inte skulle ha någon glädje av den eftersom jag inte har läst Gömda eller Asyl, men den var faktiskt riktigt spännande.

Mia – Sanningen om Gömda är skriven av journalisten Monica Antonsson som har läst alla Mias böcker, träffat och intervjuat Mia flera gånger och som har läst/sett/hört Mias framträdande i media. Antonsson tar fasta på alla detaljer som i Mias böcker anges som sanna och försöker utreda vad som verkligen hände. Det blir en spännande journalistisk resa i Mias fotspår där mer och mer av den påstått sanna historien uppdagas som lögn tills Antonsson tvingas ställa sig frågan: Var Mia ens jagad? Fanns det ens en hotbild mot henne?

Mia – Sanningen om Gömda är helt klart läsvärd också utan att först ha läst någon av Mias böcker, även om jag till en början i vissa stycken tycker att det är lite svårt att hänga med i om det som beskrivs är enligt Gömda eller vad som verkligen hände.

Det roligaste jag gjorde i Berlin var att gå på musikalen Tanz der Vampire. Jag såg en reklamaffisch redan första dagen och eftersom jag älskar vampyrer, musikaler och tysk musik så var det inget att fundera på, trots att jag inte kan någon tyska. Den var riktigt häftig. Påkostad och mäktig.

Av: Lisa See

Vad visste jag om flickors situation på den kinesiska landsbygden under 1800-talet innan jag läste den här boken? Ingenting! Och jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle tycka att det var så intressant som jag faktiskt tyckte att läsa en roman som utspelar sig då.

Jag tycker om boken som en fiktiv historia om kärlek och vänskap, men kanske framförallt som en historisk beskrivning om en värld som jag inte alls kände till.

Historiens huvudperson och berättare, Lilja, tar med läsaren på en resa som kantas av fotbindningar, liljefötter, håruppsättningar, riter, hierarkier, arrangerade äktenskap, arrangerad vänskap, kvinnorum, den hemliga kvinnoskriften nu shu, dödsfall och vikten av att föda många söner.

REKOMMENDERAR