Det finns många hundar som är skotträdda och nyår är inte en rolig högtid för de hundarna. Vissa hundar får till och med lugnande för att klara av nyårsraketerna. Wilma tycker inte heller om raketer, men det är inte så illa så att hon behöver lugnande. Jag vet inte hur nervositeten yttrar sig hos andra hundar, men Wilma blir lite mer uppmärksam på vad som händer runt omkring henne (är mer på sin vakt) och hon blir lite darrig. (Hon blir alltid darrig när hon inte riktigt vet vad som händer, som till exempel när man packar en resväska och hon inte vet om hon ska få följa med eller inte.) Hon har också svårt att slappna av. Hon ligger i W's knä, men hon tycker inte att det är bra där så då kommer hon till mig, men det är inte bra det heller så då går hon ett varv och sen går hon tillbaka till W, och sen till mig och fram och tillbaka hela tiden. Om vi håller i henne så att hon inte kan byta knä, vilket vi brukar göra efter ett tag, så brukar hon lugna ner sig lite.

12-slaget tycker Wilma inte om. Ca kl 00.00-00.20 är hon märkbart nervös, då vill hon helst sitta inne på toaletten. Men när det värsta är över brukar hon återhämta sig snabbt och vid ungefär kl 1 är hon sig själv igen.

Sen händer det ju att det är raketer inte bara runt 12-slaget. Några dagar innan nyårsafton kan det komma någon raket lite nu och då helt oväntat och även på nyårsdagen kom det några raketer framåt kvällen. När vi är inne i lägenheten så bryr sig Wilma inte om enstaka raketer, men om vi är ute och rastar henne precis då så vill hon gå raka vägen hem. Det här är nästan ett större problem eftersom man är mer oförberedd än på nyårsafton.

Hundägare får hela tiden, i alla möjliga situationer, året runt, anpassa sig efter andra människor. Är det för mycket begärt att andra människor en gång om året anpassar sig efter hundägarna och koncentrerar sina raketer till 12-slaget på nyårsafton.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...