Det är så lätt hänt att man struntar i att fira de små framgångarna i livet. Jag tror på att man bara har att vinna på att bli mer uppmuntrande mot sig själv. Har man fått ett nytt jobb, köp en skumpa på vägen hem. Sista arbetsdagen innan semester, gå ut och ät. Har man orkat springa en halvmara, hyr en riktigt bra film.

I dag tog jag nummer 400 i min platespotting. Då blev det en potatisbakelse.

Tidsbrist och ovilja har gjort julsakerna fick passera bäst-före-datum här hemma. Men nu ligger alltihop nedpackat i kartongen redo att bäras upp på vinden och glömmas bort. Adventsstjärnor och julgranen och fy fan vad mörkt det blev...

Jag och W har en spelning på lördag där vi får 20 minuter på oss att spela och 7 minuter för att rigga upp allting innan. 7 minuter! Vi har haft spelningar där vi har haft 1 timme på oss att bygga ihop utrustningen och soundchecka. Nu har vi 27 minuter på oss från att vi kliver på scenen till att vi behöver vara av den. Och däremellan ska vi bygga ihop synth, mixer, mick, effektboxar, sladdar, se till att få ljud, spela 4 låtar och få med oss grejerna av igen. Håll tummarna för oss.

Eller ännu bättre. Kom till Grand i Uppsala kl 16.00 och se om vi klarar av det.

Jag har upptäckt att ett café nere på stan har så sjukt goda baguetter. Det upptäckte jag för flera månader sedan och jag har varit där två till tre gånger i veckan sedan dess. Jag funderar på om det kanske är pinsamt. Att personalen känner igen mig och märker att jag är där jävligt ofta. Att jag alltid beställer precis samma sak. Jag funderar också på om jag helt enkelt ska strunta i att det är pinsamt, om det är pinsamt, eftersom mackorna är så sjukt goda.

Jag tog ett foto av mackan, det vet jag är pinsamt.

AJ. Jag har köpt ett keyboardstativ som kan vikas ihop och lätt bäras, istället för det gamla jag använde som såg ut som ett kryss och var lite mer spretigt och otympligt att bära på. Det här nya stativet verkade väldigt lovande. Millenium ks-3000. Men, första gånger jag skulle bära det var igår och då kom jag inte långt innan handtaget lossnade och skar mig i handen och på fingertopparna. Högerhanden dessutom, som jag spelar alla leadljud med. Det gjorde väldigt ont, och svider fortfarande en hel del, men som tur var var det inte särskilt djupt, men jag är inte särskilt förtjust i det där keyboardstativet längre...

Till sist har även jag upptäckt tv-serien The Walking Dead. Jag har aldrig varit riktigt förtjust i zombies, och de har legat sist i min rangordning vampyrer, varulvar, zombies, när det gäller mitt intresse för film. Men efter att jag läst Stolthet och fördom och zombier blev jag sugen på att kolla på zombiefilm och när vi blev klara med säsong 2 av Supernatural så började vi med The Walking Dead istället för att fortsätta med säsong 3. Jag gillar den verkligen. Snygg serie, äckliga zombies, splatter och zombiesarna tar inte för stor plats i serien, utan fokus ligger ändå på gruppdynamik och intriger. Jag kollar på ett avsnitt om dagen och kan inte få nog.

Jag får alltid ångest när det är dags att börja jobba igen efter sommarsemestern. Det beror inte på att jag behöver gå tillbaka till jobbet, utan att det är ett så tydligt tecken på att sommaren i stort sett är över. Att börja jobba efter juluppehållet är inte alls lika illa. Allt kändes helt okej när jag kom till jobbet i morse och det var kul att träffa arbetskamraterna. Men framåt lunch tyckte jag ändå att jag hade fått nog. Jag borde ha börjat första dagen med en halvdag...

Min ridgrupp har fått en ny instruktör och eftersom den förra var väldigt bra så var det spännande att se hur det skulle gå att ersätta henne. Men jag gillar den här nya redan efter första lektionen. Hon kommenterade på lite andra saker än den förra ridläraren så nu är jag en ännu bättre ryttare.