Av: Ulla Högström

Bara en halvtimma kvar utspelar sig i Göteborg, är skriven av Ulla Högström som bor och är uppvuxen i Göteborg, och min mamma köpte boken i Göteborg när hon var där. Boken är inte utgiven av ett förlag, utan Högström har själv tryckt upp och distribuerar boken. Jag tycker att det är väldigt roligt att det idag finns flera möjligheter för författare utan förlag att själva ge ut sina böcker genom print-on-demand företag och liknande, men om man nu har blivit refuserad flera gånger kanske man ska fundera på varför och se över manuset en gång till.

Bara en halvtimma kvar handlar om två kvinnliga poliser som jagar gangsters utanför arbetstid för att visa sig duktiga och imponera på de manliga kollegorna. Jag tycker att det ligger något könsstereotypiskt över polisstationen där Karin och Lisa, båda yngre än 30 år, jobbar tillsammans med Svensson, Johansson, Persson, Hansson, Pettersson och Lasse, alla män och i 40-60-årsåldern.

Jag har svårt att sätta mig in i en historia om jag retar mig på språket när jag läser. Och i Bara en halvtimma kvar finns det alldeles för mycket konstigheter för att det ska vara acceptabelt. Jag förstår inte ens varför boken heter som den gör. För det första så heter det väl ”halvtimme”, och för det andra så tycker jag inte att jag hittade något i själva boken som motiverade titeln.

Andra exempel (och då är det alltså bara exempel, hon skriver på samma sätt genom hela boken) på formuleringar som stör mig i boken är:

Ibland hänger jag inte riktigt med i resonemanget. ”Ingen bilist stannade, de måste väl ha sett honom, eftersom det skvätte ganska bra när de körde förbi.” (s. 7). ”Först blev han förvånad när han såg att vi stod där och såg Marco skulle skjuta honom.” (s. 11-12).

Det är jobbigt att hon skriver med dialekt (om det är dialekt?) ”Båda visste det var inget annat att göra än att köra tillbaka…” (s. 47) (Tappade ord)

Syftningsfel ”…hittade han Lotta på sängen och grät. Han tröstade henne..” (s. 49)

”…där fanns ett papper med namn och adress till ägarens bil.” (s. 68) Antar att hon menar bilens ägare.

Märklig indelning av meningar. ”Efter att Lotta släppt av Karin vid hennes bil och hon hade kört iväg. Gick hon med tunga steg upp till sin lägenhet.” (s. 90)

Särskrivningar ”…så fort som de vidrör något så har de plast handskar på sig…” ”Vi undersökte hans jogging dress men vi hittade inget.” (s. 214)

Märklig ordföljd ”Kanske det var samma män som sist hade försökt att ta sig in i lägenheten?” (s. 217) ”Kanske det hade kommit lite post?” (s. 238)

Hon varvar de, dem och dom om vartannat.

Hon byter även berättarperspektiv mitt i stycken vid några tillfällen, från att oftast skriva i tredje person till att ibland skriva i första.

Något annat som jag reagerar på är användandet av telefonkatalog. Nu står det inte i boken när den utspelar sig, men den känns ganska modern, och jag har svårt att föreställa mig att personer under 30 år skulle använda telefonkatalog i den utsträckningen de gör i boken. Var får man ens tag på en telefonkatalog idag? Själv har jag inte använt en telefonkatalog på säkert 10 år, utan använder Eniro eller liknande, i datorn eller mobilen.

Jag ställer mig också frågande till bilsmugglaraffären i boken, vilket är ett område där jag inte har någon som helst koll, men för mig låter det helt bakvänt att stjäla BMW och Mercedes i Sverige och frakta över till Tyskland, med tanke på att det är tyska bilmärken.

Jag upplever hela boken som om den är skriven av ett barn, eller för ett barn. Den känns overklig och helt enkelt som en parodi på en deckare.

AVRÅDER

 

Erica

17 mars 2013 11:59

Efter en enda blick på blogginläggets titel förstod jag att det måste handla om en bokrecension, för du skulle aldrig använda så dåligt språk som "halvtimma". Det verkar vara en hemsk bok. Jag hoppas verkligen att den inte är skriven för barn! De bör inte läsa böcker med så dålig svenska! Men jag håller med om att den verkar vara skriven av ett barn.

http://www.sjusortersdrommar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...