Tidigt i morse åkte vi ut till Tierps BK och Wilma fick en ny chans att visa att kurs ger resultat. Efter första loppet undrade vi om torsdagens prestation endast varit en lyckträff när Wilma, där hon sitter beredd innan första hindret, på startsignalen sticker iväg i full fart åt rakt motsatt håll, ut från banan. Hon kommer direkt när hon ropas tillbaka, men är distraherad under banan, tar inte slalom ordentligt trots flera försök och blir till sist diskad.

Under vår två timmars väntan på att köra nästa lopp börjar jag ifrågasätta varför vi egentligen håller på med det här. Det känns inte lovande och när det börjar närma sig vår start märker jag att Wilma är på bushumör och vill springa bort från mig snarare än att lyssna på vad jag vill att hon ska göra. Jag gör lite snabba övningar med henne för att visa att jag har hela fickan full med godis, för att stärka kontakten mellan oss och för att hon ska tycka att det är roligare att lyssna på mig än att springa runt på egen hand. Och det gv resultat! Inne på banan är hon taggad, lyhörd och snabb. Hon springer som ett proffs. Jag är noggrann med min handling och hon fattar vad jag menar och behöver aldrig tveka. Tyvärr blir det en miss precis på slutet då hon kommer ut ur en tunnel och inte ser mig. Då springer hon förbi ett hopphinder. Jag tror att hon bara tänker strunta i det och ta nästa (=disk), men hon märker att jag är kvar bakom henne och vänder tillbaka mot mig. Hon springer rakt mot mig med hindret som hon missade mellan oss så jag tror att hon tänker hoppa det från fel håll (=disk), men hon svänger runt hppar från rätt håll och fortsätter i full fart mot sista hindret. Vi fick 5 fel för vägran och placerade oss på en 6'e plats.

Agilitykurser har gett resultat. Eller så var det den lyckade kombinationen av torrt underlag, tillräckligt varmt väder och nytränad hund. Redan i bilen började hon visa entusiasm när hon såg att det fanns tävlingsbanor utanför bilrutan och gnällde för att skynda på oss med parkeringen.

Nu kanske det låter som att vi tog en pinne, fick en rosett eller hamnade på en bra placering. Så var det inte. Men det gick bra mycket bättre än vad det har gjort på tävlingar de senaste åren. Vi fick en placering, bara det är bra för att vara Wilma. Hon hamnade på 9'de plats med endast 5 fel och inga tidsfel. 5 fel fick hon när hon sprang upp på gungbrädan, kastade sig rakt ut från den högsta punkten, landade på nosen, gjorde en kullerbytta, reste på sig och sprang vidare, istället för att låta gungbrädan slå i marken innan hon hoppar av som det är tänkt. Om Wilma hade tagit det lite lugnare på gungbrädan hade hon varit felfri, vilket tillsammans med hennes tid antagligen hade gett henne en pinne. Alltså är vi väldigt nöjda med dagens tävlig, så nära har vi nog aldrig varit.

Av: Sofie Sarenbrant

Jag brukar ju tjata om att jag inte är särskilt förtjust i deckare så jag får väl skylla mig själv, men det här är bland det tråkigaste jag läst på länge. Lättläst bok, med enkelt, nästan barnsligt språk. Ointressant historia, tråkiga karaktärer, inkompetenta poliser.

Historien utspelar sig på spa-anläggningen Yasuragi Hasseludden, där besökare har börjat dö. Men historien lyckas aldrig fånga mitt intresse, jag kan helt enkelt inte bry mig mindre om vem som är mördaren.

AVRÅDER

Återigen har jag deltagit i en litterär vårfestival inför vilken jag hade blivit tillfrågad om jag hade lust att läsa några egna texter. Jag läste två låttexter som jag skrev i höstas. Jag fick beröm av en besökarna efteråt som undrade om jag hade några kopior på texterna som hon kunde få. Hon fick mina ex, kul att hon gillade dem.

Det här är den ena av texterna som jag läste upp:

Av: E L James

Fifty Shades of Grey skrevs från början som en Twillight-fanfictionberättelse, och jag tycker att det märks tydligt.

Pojke - otroligt rik, ofattbart snygg, kan få vilken tjej han vill, överbeskyddande och avundsjuk, och med en mörk och farlig sida.

Flicka - oskuldfull och fumlig, men inte rädd för att prova det okända, vill inte ta emot dyra presenter, vågar säga ifrån, kan inte berätta om pojkes sanna natur för vänner och familj, och har en mamma som bor många mil bort på ett varmt ställe.

Huvudkaraktärerna i historien hette från början Edward och Bella, men bytte namn till Christian och Anastasia innan den publicerades i bokform.

Det är egentligen inte särskilt mycket handlig i boken, mest ett vara-eller-inte vara-tillsammans-funderande från Anastasias sida. Jag antar att boken har blivit populär på grund av sina många, detaljerade och brutala sexscener.