Av: Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson skriver oftast noveller. Sjunken hjärna är hennes första roman. Jag undrar om det kan vara anledningen till den något annorlunda formen, med korta stycken. Boken består av tre delar där man i den första och sista möter en man som har tappat minnet. Den mycket längre del 2 är mer förvirrande, (är det minnesfragment?) där en man bland annat lär sina klienter att föra sig.

Jag känner att historien aldrig riktigt går ner på djupet någonstans utan hela tiden svävar lite ovanpå. Jag upplever faktiskt den här historien som för rörig och otydlig för mig, kanske läste jag den för snabbt och skummande. Jag tror att jag skulle behöva läsa boken en gång till för att få grepp om den, men jag har många andra böcker som jag hellre läser istället just nu.

Men jag är tycker om språket och formuleringarna och tanken på att man inte alltid måste vara så rättfram och övertydlig i en bok. Jag blir nyfiken på att läsa någon av Davidssons noveller.

Var på synthklubb med Unitary-spelning i går och det var riktigt nice. Blev sugen på att spela själv igen snart när jag såg dem. En smart grej var att sångaren använde egen in ear medhörning. Nu vet jag vad vi kan köpa för de där 2000 kronorna som vi vann.