Jag har definitivt inte skrutit tillräckligt över att jag är på skrivarkurs på Biskops Arnö den här veckan. Efter att precis ha avslutat den tredje skrivövningen idag så börjar jag känna mig ganska slut i huvudet. Kl 21 ska vi träffas och fika. Och imorgon kl 9.00 är det inlämning av skrivuppgift 3. Jag är redan klar så det känns lugnt. Kanske publicerar jag den här på bloggen imorgon. Det beror på vad den får för kritik, hehe.

Av: Kristian Lundberg

Jag kan känna frustrationen, kylan, uppgivenheten när Kristian Lundberg berättar om sitt arbete på Yarden i Malmö hamn. Det är inte många, kanske särskilt inte i det bottenskikt av samhället där Lundberg befinner sig, som kan beskriva sin situation på det sätt som Lundberg gör. Det en bok med mycket tankar, känslor och beskrivningar och jag slås av insikten att man nog kan skriva en bok om vad som helst. Alla människor har någon historia att berätta.

Det har varit examensfest på min arbetsplats, och precis som tidigare år så har man funderat lite löst på att ha någon form av musik men det har inte blivit av. Det här gången skulle tillställningen vara i en lokal där det står ett piano, så under planeringsdagen förra veckan tyckte jag att någon kanske åtminstone kunde spela något på det. Ingen nappade riktigt på förslaget, så det slutade med att jag tog på mig uppgiften själv. Hur svårt kan det vara? Jag skrev ut noterna till Den blomstertid nu kommer och under tre dagar har jag öva på den varje ledig minut (typ max 20 minuter varje dag, på grund av en kolossal tillfällig arbetsbelastning som har gjort att jag arbetat över 2 timmar både måndag och tisdag). Ungefär 1 timme innan det var dags övade jag in det sista och lyckades klinka fram den skapligt när det väl gällde. Jag känner mig nöjd.

Jag var i Söderköping i helgen. Det var underbart. Jag hade inte hört talas om Söderköping innan, men jag längtar typ tillbaka. Framför allt var det nog vädrets förtjänst att det var så härligt.

Av: SJ Watson

En spännande historia som påminner mig en del om filmen Memento, vilken jag är väldigt förtjust i.

Innan jag somnar handlar om Christine som efter en olycka tappar minnet varje natt när hon sover. Varje morgon vaknar hon upp och tror att hon är många år yngre än vad hon egentligen är och bredvid en för henne främmande man. Efter att ha börjat föra dagbok får hon lite mer grepp om tillvaron och märker då att allt nog inte riktigt är så som hon får det berättat för sig varje dag.

Jag gillade verkligen den här boken och ser fram emot filmen som kommer att ha Nicole Kidman och Colin Firth i huvudrollerna.

REKOMMENDERAR

Sååååå nära ett felfritt lopp, men, nej, Wilma slutar aldrig att förvåna med oväntade misstag. Efter att ha klarat ett lite klurigt byte och tolv pinnars slalom och det bara är sista raksträckan kvar så kan man ju få för sig att det är lugnt. Men det är aldrig lugnt. För första gången hoppar Wilma i ramen på däckhindret istället för i mitten av ringen. Fan.

Här låtsas Wilma visa intresse för att lära sig banan under banvandringen:

Här ser hon ut att vila upp sig innan loppet, men ligger egentligen och funderar på hur hon ska kunna dra på sig en disk den här gången också:

Av: Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson skriver oftast noveller. Sjunken hjärna är hennes första roman. Jag undrar om det kan vara anledningen till den något annorlunda formen, med korta stycken. Boken består av tre delar där man i den första och sista möter en man som har tappat minnet. Den mycket längre del 2 är mer förvirrande, (är det minnesfragment?) där en man bland annat lär sina klienter att föra sig.

Jag känner att historien aldrig riktigt går ner på djupet någonstans utan hela tiden svävar lite ovanpå. Jag upplever faktiskt den här historien som för rörig och otydlig för mig, kanske läste jag den för snabbt och skummande. Jag tror att jag skulle behöva läsa boken en gång till för att få grepp om den, men jag har många andra böcker som jag hellre läser istället just nu.

Men jag är tycker om språket och formuleringarna och tanken på att man inte alltid måste vara så rättfram och övertydlig i en bok. Jag blir nyfiken på att läsa någon av Davidssons noveller.

Var på synthklubb med Unitary-spelning i går och det var riktigt nice. Blev sugen på att spela själv igen snart när jag såg dem. En smart grej var att sångaren använde egen in ear medhörning. Nu vet jag vad vi kan köpa för de där 2000 kronorna som vi vann.