Av: Dorothy Koomson

En mycket känsloladdad historia om vänskap, familj, olycklig kärlek, svek och hemligheter.

Mal och Stephanie vill ha ett barn och ber Mals bästa vän, Nova, att vara surrogatmamma. Men innan barnet är fött ändrar sig Stephanie och hon och Mal drar sig ur uppgörelsen och bryter kontakten med Nova utan egentlig förklaring. Nova, som inte ens ville ha ett barn, blir då ensamstående förälder till ett barn som hon under graviditeten har gjort allt för att tänka på som inte sitt eget.

Sju år senare hamnar barnet i koma på sjukhus med en illavarslande prognas vilket blir en anledning för Nova att ta kontakt med sin bästa kompis och barnets pappa, Mal, igen.

Hela boken börjar med att barnet, Leo, ligger på sjukhus med Nova vakandes vid sin sida. Under boken får man sedan veta mer och mer om vad som har hänt Novas, Mals och Stephanies liv tidigare. Historien berättas i olika kapitel ur Novas och Stephanies perspektiv.

Jag tycker att boken är upplagd på ett bra sätt, genom att hela tiden blanda nutid och återblickar, för att låta historien växa fram långsamt och behålla spänningen. Och jag tycker att intrigerna är tillräckliga för att man ska förstå hemlighetsmakeriet, men inte så överdrivna så att det blir alldeles för otroligt och töntigt. Replikerna känns ibland lite väl overkliga och smöriga och förmågan att gissa sig till de andras tankar och känslor blir lite för mycket. Tyvärr så känns översättningen lite slarvig, vilket den alldeles för ofta kan vara i den här genren (böcker av kvinnor som helt uppenbart vänder sig till kvinnor) och det fattas småord på för många ställen för att det ska vara okej.

Det här är absolut ingen feelgood bok. Men om man känner för en ganska snabbläst bok med en inte särskilt komplicerad historia, mycket ångest och känslor, då är den här boken perfekt.

Jag har varit i Gdynia nu i sommar. Det ligger i Polen och blir den fjärde staden i Polen som jag besöker. Innan har jag varit i Warszawa, Krakow och Gdansk. Jag gillar Polen, jag har tyckt om alla städerna som jag har varit i. Kanske minst Gdansk för då var vi på guidad tur och gick mest runt och tittade på gamla kyrkor och sevärdheter och fick anekdoter berättade för oss på knagglig engelska varav jag inte kommer ihåg en enda nu ett år senare.

I Gdynia gick vi omkring fritt själva och det tycker jag bättre om. Vi var där med en kryssning så vi var bara där några timmar över dagen, men hann ändå med en hel del. Gdynia är inte särskilt stort. Det var supervarmt och soligt ute så vi stannade på flera ställen och drack nypressade juicer och milkshake. Det visade sig att de hade en jättefin strand i Gdynia. Lyxigt att ha en badstrand sådär mitt i stan (eller, ja, i kanten av stan blir det ju). Vi var ner och doppade fötterna och vattnet kändes inte ens kallt, åh vad jag fick lust att hoppa i. Jag önskar att vi hade tagit badkläderna med oss och bara legat på stranden och badat hela tiden.

Jag hittade en ray-ban butik så jag passade på att köpa ett par Aviator. Det blev billigare att handla där än i taxfree på båten. Perfekt. Jag köpte också en handgjord tvål (inte i ray-ban butiken) som luktar jordgubb och är alldeles mjuk och len.