Av: Sara Lövestam

Den här historien grep tag i mig på ett alldeles oväntat sätt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte var det att bli så fast, att tycka om karaktärerna så mycket, att följa intrigerna med sådan spänning eller att längta så efter boken när jag tvingades lägga den i från mig. Det finns inte en onödig eller tråkig sida av de knappt sexhundra stycken i boken, och jag är infångad redan efter första meningen.

Boken känns genomtänkt och välplanerad, handlingen går framåt i precis rätt takt, man får veta tillräckligt mycket vid rätt tillfällen. När jag läser känner jag mig trygg i vetskapen att författaren har historien under kontroll. Trådar som skulle kunna riskera att bli lösa fångas upp och när boken är slut har jag allt klart för mig.

Det börjar med glasögonen, skorna, linjalen och broschen. Från olika håll kommer de alla till Hanna vid ett och samma tillfälle. Hanna har ett meningslöst jobb och en irriterande pojkvän och hon börjar intressera sig för sakernas ursprung och innebörd.

I vartannat kapitel får vi lära känna Signe som lever i Tierp i början av 1900-talet, och där börjar samma/liknande saker att dyka upp. Men det är egentligen inte frågan om sakernas ursprung som är huvudpoängen med historien. Det är bilden av Signe och hennes värld som växer fram mer och mer, skillnaderna mellan stad och landsbygd, mellan mäns och kvinnors situation, synen homosexualitet och framför allt kampen för kvinnlig rösträtt.

REKOMMENDERAR