Av: Johan Theorin

Förskolan Gläntan ligger i anslutning till sjukhuset Sankta Patricia där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Jan Hauger söker jobb som förskolepedagog på Gläntan för att komma närmare sin ungdomskärlek som sitter inspärrad på sjukhuset. Barnen på Gläntan har föräldrar på Sankta Patricia och på dagarna följer Jan barnen genom källarkorridorer och upp till sjukhusets besöksrum. Men han funderar på om det finns något sätt för honom att ta sig längre in i sjukhuset.

Boken är spännande och lättläst och varvar nutid med tillbakablickar från när Jan själv satt på ett vårdhem för ungdomar, och från förskolan Lodjuret där Jan såg till att en pojke försvann. Berättartempot är ganska lågt, och jag tycker att det passar bra med stämningen i boken.

Jag gillar boken fram till slutet. Slutet är för hastigt, märkligt och känns inte alls som i samma stil som övriga boken. Dessutom skiftar berättarfokus precis på slutet från huvudpersonen Jan till en av bifigurerna.