Av: Fredrik Backman

Utan att veta någonting om boken så hade jag fått för mig att den skulle vara mycket mer lättsam humorbok än vad den visade sig vara. För att gilla den här boken så tror jag att man måste köpa konceptet rakt av. Jag tyckte att boken var rolig, men det störde läsupplevelsen att jag hade en känsla av att jag inte tror på det här.

Ove är en ganska rolig karaktär, särskilt innan man får veta för mycket om honom. En sur och grinig man som tar det som sin uppgift att läxa upp andra som missköter sig. En småpåve, och det finns ju inget mer irriterande. Men ju mer man får veta om Ove, desto tydligare blir det att han inte bara ska vara en karaktär som man skrattar åt och tycker illa om. Jag tycker till sist ganska bra om Ove, men då är han inte längre lika rolig.

Det är inte bara Ove som är en tvär och tystlåten mansfigur i boken. Det gäller även Oves pappa, Oves frus pappa och Oves granne Rune. Helt enkelt alla av de äldre männen. Vilket får mig att tycka att den manliga beskrivningen är ganska endimensionell, och jag undrar samtidigt om Backman ser det som ett ideal.

När jag läser om Ove ser jag hela tiden en äldre gubbe framför mig, och jag måste gång på gång påminna mig själv om att han faktiskt ”bara” är 59 år. Jag har också svårt att se Oves äktenskap med Sonja som trovärdigt. Man får en förklaring till vad Sonja ser i Ove och hur de träffades, och jag tror att man får ut mer av boken om man accepterar den förklaringen. En butter man är tillsammans med en butter kvinna, tänker jag. Då lutar jag mer åt tolkningen att Sonja egentligen inte alls är särskilt färgstark, vacker och social, utan det är Oves bild av Sonja vi får i boken.

Jag tycker att Oves historia är alldeles för överdriven. Under hela sitt liv råkar han ut för värre och värre tragedier. Och efter ett tag känner jag bara ”stopp”, han behöver inte råka ut för mer för att man ska känna sympati för honom nu. Dessutom så tycker jag att det skulle vara kul med en karaktär som är butter och grinig bara för att han är butter och grinig, och inte för att han har ett helt liv med anledningar bakom sig.

Något annat som kan bidra till bristande trovärdighet är att jag sitter med en känsla att allt inte riktigt stämmer. Jag har svårt att peka ut anledningen till den känslan, och det enda som jag kommer ihåg i efterhand är övningskörningsscenariot. Där hoppar Ove in i bilen och börjar övningsköra utan att gå en introduktionsutbildning för handledare, trots att han är en principfast person och är noga med övningskör-skylten. Och då menar jag absolut inte att en bok behöver vara sanningsenlig för att vara bra. Och hade det bara gällt övningskörningen så hade jag nog inte brytt mig, men det var lite fler smågrejer.

De tjattrande grannarna, som hela tiden stör Ove, blir nästan till en fars. Jag tror att historien kan göra sig bra på film, och stundtals när jag läser får jag nästan för mig att Backman har skrivit ett filmmanus snarare än en roman.

Det jag tycker allra bäst om i boken är katten. Jag gillar beskrivningarna av hur den tittar på olika saker, och jag gillar att den blir en egen karaktär.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...