Jag trodde att jag skulle klara mig den här gången. Och det har jag väl egentligen nästan gjort. Redan i slutet av augusti hörde jag de första klagomålen om rinnande näsor och ömmande halsar. Men jag har känt mig frisk. Kom igång med träningen ordentlig efter sommaren och har inte ägnat risken att drabbas av förkylning någon direkt tanke. Hade jag gjort det hade jag kanske virat halsduken ett extra varv när det var som kallast på morgonen, slutat sova med öppet sovrumsfönster, använt mer handsprit eller ätit mer vitaminer och vitlök. Eller inte. Antagligen inte, men ändå.

Nu vaknade jag i måndags med halsont. Jag tänkte att det skulle gå över under dagen, men när det inte gjorde det så vågade jag inte gå och träna på kvällen. Något av det värsta jag vet är när jag vill träna och har tid att träna, men inte borde träna för att jag känner mig krasslig. För att bli på lite bättre humör ställde jag in siktet på ett pass på tisdagskvällen istället, men det blev bara samma visa igen på tisdagen.

Nu är det torsdag och jag känner mig fortfarande inte helt okej. Om det inte var för träningen så kan man nog anse mig vara frisk. Inget problem att jobba eller så. Men jag känner att orken inte riktigt finns där. Det finns ett spinningpass kl 07.50 på fredagsmorgnar. Hur gärna jag än vill så har jag bestämt mig för att inte gå i morgon. Jag har behövt avstå förut på grund av möten, men nu när jag har tid så känns det extra tråkigt att missa. Men att gå på spinning när man inte orkar är inte heller något roligt.

Hösten är verkligen en ulv i fårakläder.

 

Erica

12 oktober 2013 20:23

Jag förstår precis hur du känner. Jag är nästan glad för att jag inte kom igång med träningen efter sommaren. Nu är känns det inte lika irriterande att bli förkyld!

http://www.sjusortersdrommar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...