Alla inlägg under oktober 2013

Av Dilemma - 9 oktober 2013 18:15

Av: F. Scott Fitzgerald


Det finns ett ganska nytt förlag som ger ut noveller en och en, i pocketformat. Novellix. Det är bra att man inte behöver köpa en hel novellsamling om man bara är intresserad av en novell. Vi fick ett gäng ex till mitt jobb och jag passade på att låna hem Benjamin Button. Jag tyckte om filmen Benjamin Buttons otroliga liv, så det var roligt att läsa novellen som filmen inspireras av. (Fast jag trodde att filmen byggde på en hel roman och inte bara en liten novell.)


Jag tror att det är första gången som jag tycker att filmen är bättre än boken. Det märks att Det sällsamma fallet Benjamin Button är skriven av en man på 20-talet. Det finns i stort sett inga kvinnor med i hela historien. Benjamin Button har inte ens en mamma, utan allt är till en början utifrån pappans perspektiv. Pappan kommer till BB för att se sin son för första gången och blir då visad till en fullvuxen gubbe som sitter i en vagga med benen utanför och som kan prata och vill ha riktig mat istället för mjölk. De som gjorde filmen har nog funderat lite mer på vad som skulle kunna kännas realistiskt. I filmen föds han som en pytteliten gubbe, och jag tror inte att han kan prata från början, men jag kanske minns fel.


Det finns bara män i Buttons familj. Hans farfar, pappa, Benjamin själv, hans son och sonson. Den enda kvinnan som förekommer är hon som blir Benjamins fru. De träffas när hon är ca tjugo år och han ser ut som femtio. Men det är inga problem, för hon gillar äldre män och tycker att killar i sin egen ålder är så barnsliga. De har ett bra äktenskap till en början, men när hon börjar närma sig fyrtio och får några gråa hår och ser trött ut så är Benjamin inte attraherad av henne längre och sticker ifrån henne.


 

Av Dilemma - 7 oktober 2013 22:15

Jag var tillbaka ute på westernridningsstället i går och red en tvåtimmars galopptur. Den här gången hade jag en häst som hellre travade fort än föll in i galopp, så jag fick göra ganska tydliga galoppfattningar och driva en hel del under själva galoppen. Dessutom så hade den inte alls en lika mjuk galopp som den förra, så jag fick följa med mycket mer med kroppen för att det inte skulle bli skumpigt. Jag tror att det är anledningarna till att jag vaknade stel som en pinne i morse och knappt tog mig ur sängen. Jag har ont överallt, men framför allt i ryggen. Hosta och djupa andetag är inte att tänka på.


Nästa söndag ska jag dit igen, då hoppas jag att den här träningsvärken har gått över, och att det inte blir lika illa nästa måndag.

Av Dilemma - 7 oktober 2013 21:00

Av: Fredrik Backman


Utan att veta någonting om boken så hade jag fått för mig att den skulle vara mycket mer lättsam humorbok än vad den visade sig vara. För att gilla den här boken så tror jag att man måste köpa konceptet rakt av. Jag tyckte att boken var rolig, men det störde läsupplevelsen att jag hade en känsla av att jag inte tror på det här.


Ove är en ganska rolig karaktär, särskilt innan man får veta för mycket om honom. En sur och grinig man som tar det som sin uppgift att läxa upp andra som missköter sig. En småpåve, och det finns ju inget mer irriterande. Men ju mer man får veta om Ove, desto tydligare blir det att han inte bara ska vara en karaktär som man skrattar åt och tycker illa om. Jag tycker till sist ganska bra om Ove, men då är han inte längre lika rolig.


Det är inte bara Ove som är en tvär och tystlåten mansfigur i boken. Det gäller även Oves pappa, Oves frus pappa och Oves granne Rune. Helt enkelt alla av de äldre männen. Vilket får mig att tycka att den manliga beskrivningen är ganska endimensionell, och jag undrar samtidigt om Backman ser det som ett ideal.


När jag läser om Ove ser jag hela tiden en äldre gubbe framför mig, och jag måste gång på gång påminna mig själv om att han faktiskt ”bara” är 59 år. Jag har också svårt att se Oves äktenskap med Sonja som trovärdigt. Man får en förklaring till vad Sonja ser i Ove och hur de träffades, och jag tror att man får ut mer av boken om man accepterar den förklaringen. En butter man är tillsammans med en butter kvinna, tänker jag. Då lutar jag mer åt tolkningen att Sonja egentligen inte alls är särskilt färgstark, vacker och social, utan det är Oves bild av Sonja vi får i boken.


Jag tycker att Oves historia är alldeles för överdriven. Under hela sitt liv råkar han ut för värre och värre tragedier. Och efter ett tag känner jag bara ”stopp”, han behöver inte råka ut för mer för att man ska känna sympati för honom nu. Dessutom så tycker jag att det skulle vara kul med en karaktär som är butter och grinig bara för att han är butter och grinig, och inte för att han har ett helt liv med anledningar bakom sig.


Något annat som kan bidra till bristande trovärdighet är att jag sitter med en känsla att allt inte riktigt stämmer. Jag har svårt att peka ut anledningen till den känslan, och det enda som jag kommer ihåg i efterhand är övningskörningsscenariot. Där hoppar Ove in i bilen och börjar övningsköra utan att gå en introduktionsutbildning för handledare, trots att han är en principfast person och är noga med övningskör-skylten. Och då menar jag absolut inte att en bok behöver vara sanningsenlig för att vara bra. Och hade det bara gällt övningskörningen så hade jag nog inte brytt mig, men det var lite fler smågrejer.


De tjattrande grannarna, som hela tiden stör Ove, blir nästan till en fars. Jag tror att historien kan göra sig bra på film, och stundtals när jag läser får jag nästan för mig att Backman har skrivit ett filmmanus snarare än en roman.

Det jag tycker allra bäst om i boken är katten. Jag gillar beskrivningarna av hur den tittar på olika saker, och jag gillar att den blir en egen karaktär.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards