Av: Julian Barnes

Redan efter de första sidorna älskar jag hur den här berättelsen är skriven. Vissa meningar måste jag till och med läsa upp högt för att de är så klockrena. Det är Tony som berättar, och han berättar om hur hans kompisgäng på tre blev fyra, och senare gled ifrån varandra.

Andra halvan av boken tycker jag först är för filosoferande, resonerande, funderande. Men den kommer igång. Tony förekommer oväntat i ett testamente och tar kontakt med en gammal flickvän. Och slutet är galet. Oväntat. Allt vänder och förklaras i bara en replik.