Av: Roslund & Hellström

Det jag fastnar mest för i hela boken är det som författarna skriver i sitt efterord.

"Allt som är osannolikt i den här berättelsen är sant.

Allt som är sannolikt i den här berättelsen är påhittat.

Det är sant att en fjortonårig flicka under lång tid bodde med en äldre man i tunnlarna under gatan vid Fridhemsplan.

Det är sant att elva kvinnor i olika åldrar bodde tillsammans i tunnlarna under gatan vid Fridhemsplan.

Det är sant att fyrtiotre rumänska barn släpptes av klädda i blågula overaller mitt i Stockholm övertygade om att de befann sig i Skottland."

Flickan under gatan är en roman baserad på dessa händelser. Jag tycker inte att historien är särskilt spännande och jag gillar inte det korthuggna språket, men jag gillar att man genom boken uppmärksammas på att det faktiskt finns gatubarn i Sverige.