När jag var liten klippte jag vid ett tillfälle min systers hår. Varken jag eller syrran har några dramatiska minnen av det, men det är en historia som hängt sig kvar i min familj och den berättas gärna när tillfälle ges än idag. Jag fick för mig att skriva en dikt om händelsen.

Till Erica:

Mörka tussar treårshår ligger där på golvet under
två små barn fullt upptagna i en av sina barndomsstunder.

Det fanns en sax från ingenstans, de hörde hur den skrek:
”Ta upp mig nu och använd mig. Ha med mig i er lek!”

Koncentration och precision, en liten hand med full kontroll
och skratt som tror att ny frisyr det spelar inte någon roll.

Det finns ingen plats för tid och rum, det finns ingenting som stör,
inget mer än här och nu när barn leker frisör.