Som en födelsedagspresent till min pappa tog jag och W med honom på en vandring i Bohuslän. När man väljer födelsedagspresenter ska man med fördel välja någon som den som fyller år tycker om, snarare än något man själv skulle uppskatta, så jag och W valde att snöra på oss vandringskängorna (doc Martens i mitt fall och vanliga gympaskor i Ws) och ta med pappa ut i skogen. Pappa har många gånger pratat om vandring och allra helst skulle han nog åka till Österrike, men budget och tid fick förlägga den födelsedagsvandring som han fick av oss till en endagstur i Sverige.

Jag och W hade övat mycket inför den här vandringen. Jag har ju löptränat en hel del tidigare, och sprungit ganska långt, men att gå är så väldigt mycket ojobbigare. Enda nackdelen är väl egentligen att det tar vansinnigt mycket längre tid. Och efter att ha gått mil efter mil på asfalt inne i stan så åkte vi ut till en skogsvandringsled och upptäckte att det tar bra mycket längre tid att gå i skogen, men att det också var roligare.

"Vandringen" börjare med att man kom till anläggningen dagen innan och installerade sig i små stugor. Precis när jag steg in i stugen tänkte jag att det skulle inte gå att tillverka något mindre, men efter två nätter där inne tyckte jag att den var alldeles lagom stor och hade plats för att som behövdes. Första kvällen fick vi kartor och gick en 5 km runda för att bekanta oss med terrängen.

Själva vandringsdagen klev vi upp tidigt. Jag ville helst sova till kl 8, men pappa tyckte att vi skulle komma i väg tidigare så efter en del förhandlande enades vi om att gå upp kl 07.30 Vandringsslingan hade en del ställen där man kunde välja att vika av eller fortsätta. Som längst kunde vi gå 3 mil, och det var vad jag siktade på. Det kändes väldigt bra att gå och helst ville jag komma tillbaka helt slut, utan att ha någon energi kvar. Så blev det inte, för det visade sig ta mycket längre tid att ta sig fram än vad vi hade räknat med. Det var väldigt varmt så vi fick stanna och dricka ofta. Stigen var inte plan på marken, utan gick nästan hela tiden uppåt eller nedåt, ibland så brant att vi fick klättra, så en kilometer på kartan blev nog egentligen längre i verkligheten. Dessutom hade vi en del sevärdheter utmarkerade på kartan, som vi stannade och tittade på.

Vid det sista vägvalet, då vi skulle bestämma oss för om vi skulle satsa på 30 km eller vika av och nöja oss med 24 km, så fick till sist tiden avgöra. Vi alla kände nog just då att vi hade orkat, men vi hade redan varit ute i 4 timmar och bara kommit 1 mil, så vi vek av. Det visade sig vara rätt beslut. Pappa fick lite ont i ett knä på slutet och hade inte velat vara ute i 2-3 timmar ytterligare. 9,5 timmar var vi ute allt som allt och det kändes ganska lagom. Det var ganska mycket broms i luften och vi blev bitna flera gånger. Wilma kämpade på bra och orkade mer än vad jag trodde att hon skulle göra. Men hon blev piskad av blåbärsris i ansiktet och ville till sist bli buren vid alla sådana partier. Och hon hade problem med myror som bet sig fast i tassarna så att det gjorde ont. Jag kände mig bra i kroppen när vi kom fram, hade inte träningsvärk dagen efter (Wilma var den som hade mest energi dagen efter och sprang som en galning över anläggningen som om hon inte hade fått röra på sig på flera veckor), och tror att jag hade klarat de där extra 6 kilometrarna också om vi hade bestämt oss för det. Men då hade vi inte hunnit med bastun.

När vi kom fram vick vi nämligen bada vedeldad bastu. Jag har aldrig varit intresserad av bastu och trodde inte att jag skulle basta nu heller. Men det var ett bra tillfälle för mig, W och pappa att bara sitta ner och slappna av tillsammans. Precis utanför bastun fanns en badplats, så vi gick från att bada till att basta fler gånger fram och tillbaka och av någon anledning så var det riktigt härligt. Efteråt grillade vi och gick och lade oss. 

Den här vandringen blev en mycket trevligare upplevelse än vad jag hade vågat hoppas på. Och trots att jag gick långa bitar med ryggsäck så blev det aldrigt riktigt jobbigt. Jag kan nog tänka mig att hänga med till Österrike om det skulle bli tillfälle för det.